Web
Analytics
Skip to main content

Ana Agélii tog hem förstapris med dystopisk film

I september vann Ana Agélii första pris i mellanviktsklassen på Frame filmfestival i Göteborg med sin dystopiska kortfilm "I likhet finns trygghet". Filmen gick direkt vidare till rikstävlingen Novemberfestivalen och vann dessutom KulturUngdoms Framepris på 7500 kr.

"Det känns fantastiskt roligt och motiverande att filmen har fått så positiv respons", berättar Ana Agélii om framgångarna. Vi bad Ana svara på några frågor om sin vinnande film, processen bakom produktionen och vad hon har på gång härnäst.

Grattis Ana Agelii till första pris i mellanviktsklassen på Frame Filmfestival och KulturUngdoms Framepris, ett stipendium på 7500 kr! Hur känns det? 
Fantastiskt roligt! Jag blev så otroligt glad redan när jag fick veta att min film hade tagit sig till Frame. När jag sedan satt på prisutdelningen fick jag faktiskt något av en chock när mitt namn lästes upp. Resten av den helgen levde jag i något sorts lyckorus. Att se filmen få sådan positiv respons är otroligt motiverande, särskilt eftersom jag aldrig har gjort film innan och var osäker på om jag någonsin skulle göra någon igen. 

Hur var det att se filmen på stor duk på festivalen?
I ärlighetens namn var det faktiskt ganska jobbigt. När jag var och såg den på Frame hade det gått några månader sedan jag tittade på den själv. Allt är ju så himla stort inuti en biosalong, det är väldigt lätt att vara självkritisk, att peka ut en massa små detaljer för sig själv och tänka “Om du istället hade gjort det här hade scenen blivit bättre”. Antagligen är det här något som många filmskapare tampas med, oavsett hur erfarna de är. Man får försöka lära sig själv att uppskatta det man har gjort istället för att kritisera det. Annars blir man aldrig nöjd. 

Berätta om filmen ”I likhet finns trygghet”.
I likhet finns trygghet är en dystopisk kortfilm som handlar om en framtid där människors yttre identitet har tagits ifrån dem. Det är förbjudet att visa sitt ansikte i offentliga miljöer och därför bär alla ständigt en sorts teatermasker. Filmens två huvudpersoner, Alissia och Leia, är båda väldigt kritiskt inställda till detta, men har olika sätt att våga uttrycka sitt motstånd.  

Foto från prisutdelningen för Frame Filmfestival 2023, foto: Frame

I filmen bär alla människor mask. Hur fick du idén till det greppet? 
Jag fick faktiskt den idéen när jag var på Novemberfestivalen förra året! En av kortfilmerna jag såg där hade ett inslag av någon form av sektmedlemmar som alla bar masker, och då började jag faktiskt fundera över hur man rent skådespelarmässigt fortfarande kan gestalta karaktärer utan att visa sitt ansikte. Sedan började jag tänka på hur det skulle se ut med en hel film där ingen fick visa sitt ansikte. Det här kommer låta lite klyschigt, men det var verkligen som en blixt från klar himmel slog mig när jag satt där inne i biosalongen. Jag kommer inte ihåg något om hur kortfilmen som visades slutade, men jag vet att när eftertexterna rullade hade min idé tagit form inuti huvudet.  

Varför kändes det viktigt att berätta just den här historien? 
För att det som händer i filmen redan händer runt omkring oss hela tiden, även om det sker på mikronivå: det är oklart varför det är olagligt att visa sina ansikten i filmen på samma sätt som det är oklart för oss vad som skulle vara dåligt med någon som väljer att bryta en av samhällets oskrivna regler. De som väljer att bryta mot lagarna i filmen möts med aggressioner, till och med våld, på samma sätt som folk som bryter mot normer kan bli bemötta i vårt samhälle. Allt som sker i filmen sker också ständigt runt omkring oss i verkligheten. Det enda jag har gjort i filmen är att skruva upp hur grava konsekvenserna blir. 

Hur fick du ihop inspelningen och finansieringen av filmen? 
Genom att snacka med folk och med en rejäl skopa tur! Jag går teaterprogrammet på gymnasiet och har därför människor runt omkring mig som också är intresserade av både skådespeleri och film. Skådespelare och statister skrapade jag ihop genom kompisar, kompisars kompisar, skolkamrater och lite castinggrupper på Facebook. Jag hade en familjevän och min lillasysters pianolärare som båda två är otroligt duktiga musiker och som både komponerade och producerade musik till filmen. Jag har också den otroliga turen att min pappa, Olle Agelii, har jobbat med film i flera år och är en extremt duktig filmfotograf. Så i honom hittade jag både en kameraman, ljustekniker och lite av en coach, och vi funkar dessutom väldigt bra som ett team. Sedan lyckades jag också snacka till mig en sponsring med en lokal mataffär, så jag fick både mat och dricka för hela filmteamet under alla inspelningsdagar! Det enda som egentligen kostade mig något under hela projektet var själva inköpet av maskerna, men då valde jag att betala några hundringar för dem ur egen ficka. 

Vad blir nästa filmprojekt nu då? 
Förproduktionen för nästa projekt är redan i full gång! Jag har smygfilmat två scener redan, men den officiella inspelningen blir nu i december. Den här filmen kommer att behandla ensamhet, vilket också är ett ganska tungt ämne, men denna gång kommer jag försöka ha en lite lättare stämning. 

Skulle du vilja ge oss tre filmer som inspirerat dig och som du tycker alla borde se? 
Everything everywhere all at once
Laputa, slottet i himlen 
Get out


Frame Filmfestival är en årlig kortfilmfestival, tävling och mötesplats för filmare och filmintresserade i Västsverige. Vi ger plats åt film i det korta formatet på vita duken och arrangerar även seminarier, workshops och mingel som samlar både filmbransch och framtidens filmskapare. Frame är också regional uttagning till nationella filmtävlingen Novemberfestivalen.

Relaterade artiklar