Zelal till vänster och Ida till höger

Hej Zelal och Ida. Ni har ju skapat filmen Obunden tillsammans som ska visas idag på KulturUngdoms filmvecka. Vad handlar filmen om? 
Hej! Ja vi är jätteglada över att få visa vår film Obunden på Kulturungdoms filmvecka. Filmen handlar om Ezra och Maja som nyligen tagit studenten och möts i att vara bunden till något, liv, plats, stad mitt under en pandemi. Obunden handlar i slutändan om vänskap. 

Ni är båda två regissörer, manusförfattare och producenter till filmen. Hur har ni lyckats med ert samarbete och i de olika rollerna? Vad har varit svårast?
Det har varit en spännande process då vi utvecklas något oerhört inom alla roller. Vi har olika styrkor så samarbetet bidrog till en slags symbios. 

Hur fick ni idén till filmen?
Vi båda kände att vi bara var tvungna att skapa något tillsammans. Obunden växte nog ur frustration och skaparglädje. Viljan att lyfta kvinnlig vänskap inom film, men framförallt gestalta en ungdom som inte alltid får rätt talan. 

Vad är ni mest nöjda med i filmprojektet?
Cinematografin! Vi båda värdesätter det visuella språket och tycker det är viktigt med estetik. Vi visste redan från början att Obunden hade ett starkt bildspråk som skulle följa karaktärernas resa och utveckling. Foto ligger oss varmt om hjärtat.

Har ni någon rolig anekdot från inspelningen som ni vill dela med er av?
Hela inspelningen var en mer än rolig upplevelse, många fina stunder och konversationer vid fikabordet då alla i crewet möttes. 

Hur har filmen bemöts av publiken? Har den kommit med på några festivaler eller är det premiär nu på Filmveckan? 
Filmen har premiär i mars och skickas ut till olika festivaler. Vi är mer än spända på respons. 

Hur har coronasituationen i världen påverkat projektet?
Covid påverkade naturligtvis produktionen på ett flertal sätt. Vi hade kanske inte haft möjlighet att genomföra projektet om vi inte båda befann oss på en plats med rum för att skapa vilket pandemin gav oss tid för. 

Vad händer nu då? Vad är nästa filmprojekt för er? Kommer ni fortsätta ert samarbete?
Nästa steg är att visa Obunden för världen. Vi är öppna för kommande egna filmprojekt/samarbeten och arbete på olika produktioner. Vi båda studerar konst och film i nuläget. Framtidsplaner är filmarbete, manusprojekt och Zelal har några manus hon har skrivit som hon ska försöka pitcha.

Projektet fick K-pengar. Hur var det att söka stödet? 
Att söka stödet var en givande process då vi fick se över produktionens behov i stort och göra en grov manusnedbrytning. Utan K-pengar hade det inte gått ihop. 

Ge oss tre filmer som inspirerat er och som ni tycker att alla borde se.
Vi såg tre filmer innan vi började spela in Obunden som vi pratade mycket om. Filmerna inspirerade oss mycket! Bränd (2018) regisserad av Lee Chang-Dong, Good Time (2017) regisserad av Benny Safdie & Josh Safdie, Vi måste prata om Kevin (2011) regisserad av Lynne Ramsay. 

Hej Markus. Berätta om din film Weekend som visas idag på KulturUngdoms filmvecka.
Weekend handlar om ett par som har svårt att kommunicera med varandra och känslan av frihet som att resa bort kan ge.

Du är regissör, manusförfattare & producent för filmen. Flera olika roller. Är det en svår balans mellan dem? Vilken av rollerna bestämmer i slutändan?
Det fungerade ganska bra att ha fler roller, dessutom hade jag mycket hjälp från flera håll. Magnus Karlsson, som fotade filmen, var med och bollade idéer under hela processen. Han hade en jättestor del i att filmen blev av.

Hur fick du idén till filmen?
Jag tror att jag skrev ner ett grovt utkast en kväll i ett worddokument. Sen omarbetades det i några månader innan det blev det färdiga manuset.

Vad var det svåraste med att regissera filmen?
Det svåraste var att bara få till själva inspelningen. När vi väl spelade in hade det vart en sån lång process, så det mesta gick ganska smidigt.

Vad är du mest nöjd med i filmprojektet?
Att alla verkade glada och engagerade när vi spelade in.

Hur har filmen bemöts av publiken? Har den kommit med på några festivaler?
De flesta har varit positiva! Den hade premiär på GFF.

Vad händer nu då? Vad är nästa filmprojekt för dig?
Blir förhoppningsvis en ny film till våren.

Ge oss tre filmer som inspirerat dig och som du tycker att alla borde se.
Nightcrawler, Man on the Moon, Revolutionary Road

Hej Nicola. Berätta om din flm Dubium som visas idag på KulturUngdoms filmvecka.
Dubium handlar om en fotograf som dyker upp till en fotografering där den enda på plats är modellen. Deras interaktioner med varann tar en surrealistisk vändning när tvetydiga och farliga ord växlas. Språket och hur vi kommunicerar med varandra har alltid varit någonting som har fascinerat mig, och min ambition med den här kortfilmen var att analysera hur vi använder språk för att lära känna varandra. Samtalet mellan karaktärerna i filmen blir vårt sätt att utforska centrala temat i kortfilmen i en mörk och surrealistisk kontext.

Du har många roller i projektet. Regissör, manusförfattare & producent. Hur har det fungerat för dig? Är det en svår balans?
Själv så tycker jag det är viktigt att alla de olika rollerna är sammankopplade. När jag skriver manus tänker jag redan på mise-en-scène, kamera-rörelserna och hur allt kommer att klippas ihop, då jag också gör klippningen. Det är så att när inspelningen börjar är allt välplanerat, men man har ändå tid att improvisera och testa lite olika grejer. Dubium var första gången jag producerade helt själv och det var den svåraste rollen att balansera med de andra, då det tog upp mycket av min tid och oftast innebar det att jag inte fick fokusera på de konstnärliga delarna. Jag vill fortsätta att vara inblandad som medproducent i mina framtida projekt, men jag lärde mig att det var lite mycket att ta på sig ensam.

Hur fck du idén till flmen?
Idén kommer från nånting som jag upplevde för några år sen, när en vän till mig anklagades för ett sexuellt övergrepp. Jag kände mig naiv, och det fick mig att fundera över det som vi aldrig kommer att få veta om de människor vi känner, även om man har haft flera samtal med en person och det känns som man känner varandra. Från där tog idén en mörk vändning, och jag började skriva en berättelse som var lite mer surrealistisk och psykologiskt, en katt-och-råtta lek där karaktärerna försöker samla in mer och mer information från varandra.

Vad var det svåraste med att regissera flmen?
Filmen spelades in med en väldigt liten budget. Tanken från början var att vi skulle spela in i en studio men ett problem uppstod i sista sekund som gjorde att vi fick flytta hela produktionen till att filma i en lägenhet istället. Detta gjorde att jag fick tänka om stora delar av berättelsen och inspelningen under endast 24 timmar. Turen var att jag arbetade med ett helt fantastisk team som hjälpte mig lösa det och ändå hinna att spela in allt vi behövde.

Vad är du mest nöjd med i flmprojektet?
Det som gör mig mest nöjd är att, trots låg budget och inspelningsproblem, blev filmen ändå representativ av det som vi ville skapa från början. Jag är så stolt över alla inblandade och deras arbete i filmen, de levererade till 100%.

Finns det någon rolig anekdot från inspelningen som du vill dela med dig av?
Både jag och Camilla Topuntoli, som är A-Foto, är italienare och under inspelningen pratade vi oftast italienska med varandra. Några i teamet trodde att vi bråkade hela tiden och aldrig skulle arbeta tillsammans igen. Egentligen hade vi ganska lugna samtal med varandra, by Italian standards, och vi kommer jätte bra överens.

Hur har filmen bemöts av publiken? Har den kommit med på några festivaler?
Filmen hade premiär på Frame i september, och kommer även att visas på en festival i Italien inom kort. Tyvärr så har corona påverkat projektet stort när det gäller festivaler, då vi precis hade börjat skicka ut filmen till festivaler när pandemin slog till förra året. Många festivaler blev uppskjutna eller inställda, men jag hoppas fortfarande på att den kommer att kunnas visas på några senare i år. Allt som allt verkar publiken både gilla och bli förvirrade av filmen, vilket är underbart!

Vad händer nu då? Vad är nästa filmprojekt för dig?
Mycket faktiskt! I december fick jag produktionsstöd till min nästa kortfilm, som förhoppningsvis kommer att spelas in till våren i Sardinien, regionen i Italien där jag kommer ifrån. Förra året fick jag ett bidrag till att utveckla min andra långfilm, som jag strax är klar med att skriva. Jag hoppas kunna spela in den under 2022.

Projektet fick K-pengar. Hur var det att söka stödet?
Väldigt smidigt, jag skulle verkligen rekommendera alla unga konstnärer till att söka K-pengar, det har varit en stor och viktig del av alla mina projekt som jag arbetat med tills nu. Är ganska ledsen över att jag fyller 30 i år och inte kommer kunna söka det längre!

Ge oss tre filmer som inspirerat dig och som du tycker att alla borde se.
Tre väldigt olika filmer som inspirerade mig mycket under utvecklingen av Dubium, som jag tycker alla borde se, är Alan J Pakulas Klute, Lynne Ramsays You Were Never Really Here och Dario Argentos Suspiria.