Hej Javid. Berätta om din film Hjältens resa som visas idag på KulturUngdoms filmvecka. 
Hjältens resa handlar om en fyraårig pojke som berättar om sin upplevelse om krig och immigration. Genom hans resa upplever vi tortyr, diskriminering och alienation. 

Varför var det viktigt för dig att göra den här filmen?
Jag berättar den här berättelsen för att dela med mig hur det känns att fly eller att vara en flykting. Jag vill visa att flyktingar inte är det som visas på nyheter eller olika massmedier. Vi är samma människor, det som skiljer oss är våra omständigheter. Jag är glad, tacksam och ärad för att jag får dela med mig mina erfarenheter. 

För mig är det viktig att göra filmer av mina erfarenheter. Barnarbete, krig, fattigdom och immigration är inte något som människor brukar uppleva i Sverige. Jag tycker att ett verk måste ha något nytt i sig annars kommer inte tittarna att orka se den. Å andra sidan är jag intresserad att berätta om andra kulturer för den svenska publiken. Filmmediet har förmågan att sudda politiska och geografiska gränser. Genom film blir vi en, oavsett kultur och språk. 

Du har många roller i projektet. Regi, manus & producent. Hur har det fungerat för dig? Är det en svår balans? 
Det är en väldigt jobbig och svår balans men om man brinner för något då gör man det till vilken pris som helst. Film är mitt liv eftersom livet är en film. Det kräver mycket tid, energi och kapital. Det är ännu svårare att hitta andra som vill jobba ideellt. Men om man har en idé och man tycker att det är värt att göra den till en film då hittar man vägar. Man måste hitta det roliga i processen annars blir det tråkigt och man tappar energin. Låt mig berätta hur jag orkar med arbetet i olika faser.

Själv älskar jag att skriva, för jag tycker att genom berättelser kan man nå en annan nivå av mänskligheten. När vi läser en bra bok eller se en bra film glömmer vi våra fördomar och blir ett med karaktärerna. Vi ser vad de ser, vi hör det de hör och vi känner det de känner. Att regissera är inte bara att skapa underhållning för andra utan att ge människor ett annat perspektiv. Jag försöker att ge människor ett annat perspektiv om flykt och flyktingar. 

Klipprocessen är där själva iden och berättelsen formas till en film, till en upplevelse. Varje fas kräver sitt kreativa sätt att se på materialet och forma det. En ide omformas till ett manus och det ändras mycket under filmandet och ännu mer i klipprummet. 

Att producera en film är det mest jobbiga för mig. Jag avskyr allt administrativt och siffror. Hittills har jag producerat alla mina filmer själv men i framtiden vill jag gärna jobba med en producent och spara min energi till det jag är mest intresserad av och bäst på. 

Hur fick du idén till filmen?
Hela processen började från en idé långt ifrån det som syns i filmen idag. Under klipprocessen kom jag på att som jag tänkt inte kommer att funka. Vi hade inte allt material och vi behövde göra filmen färdig. Dessutom skulle kostnaden bli för hög om jag fortsatte på idéen som jag hade från början. Jag började fundera på att skriva något nytt, något som skulle kunna passa filmmaterialet. Jag skrev ungefär 50 olika manus men det var alltid något i manusen som gjorde mig missnöjd. Ett tag trodde jag inte att det skulle bli en färdig film. När pandemin började tappade jag hoppet totalt. 

På TV såg jag ett reportage där USA:s soldater attackerade en by i Afghanistan. Korta bilder där soldaterna kämpar mot talibaner i nattmörkret. Bilderna kastade mig tillbaka till min barndom när USA attackerade Afghanistan. Från början var allt som en lek, som fyrverkeri. Små ljus från skotten som dansade i nattmörkret men när kriget närmade sig ändrades skönheten till skräck. Ljud av explotioner och skrik från grannar.

Mamma samlade oss i en cirkel. För varje bomb som föll tittade vi in i varandras ögon. Det kunde vara vårt sista ögonblick, sista gången man såg dem och vi ville dela det med varandra. Dagen efter jag såg reportaget på TV skrev jag ”Hjältens resa” som ett långt filmmanus. Jag hoppas pandemin släpper så att vi göra den långa versionen av filmen. 

Vad var det svåraste med att regissera filmen? 
Skillnaden mellan fiktion och dokumentär är att i fiktion bestämmer man över allting innan och alla skådisar vet varför de är där men i dokumentär springer man efter händelser. Om man har tur kan man jaga fatt på de grymma ögonblicken. Det svåraste var att be människor göra det de gjorde nyss en gång till. De som inte är skådespelare blir lätt obekväma framför kameran. 

Hur har filmen bemöts av publiken? Har den kommit med på några festivaler?
Den blev klar april-juni 2020 och blev nominerad till tungviktspriset på Stockfilmfestival 2020. Efter det stoppade vi distributionen då den är en kort version av en lång film. Vi vill satsa på långfilmen. Vi ville bara se hur branschen och folkets reaktion blev på materialet. Det känns som att publiken gillade filmen och det gläder mig oerhört mycket.

Projektet fick K-pengar. Hur var det att söka stödet? 
Det var lätt och smidigt. När man söker stöd får man en supersnäll och kunnig handläggare och man får ganska mycket hjälp med sökandet. K-pengar räddade min film och hjälpte oss även i arbetet med den långa versionen av filmen. 

Ge oss tre filmer som inspirerat dig och som du tycker att alla borde se.
Berlin Alexanderplatz, Regissör: Burhan Qurbani: 2020
The Gleeners and I, Regissör: Agnés Varda. 2000
Om det oändliga, Regissör: Roy Andersson: 2020

Hej Ellen. Varför var det viktigt för dig att skapa den här filmen?
För mig var det viktigt för att jag tyckte att de va en intressant frågeställning kring ungdomar och deras gruppdynamik och om mobbning. Även om man kanske inte ser den som en antimobbningsfilm eller så så tänker jag att den ändå får folk att fundera lite haha. Måste man bara va två? Tex. har jag fått feedback kring det från vissa oftast män att de inte alls är så, men detta är ju mest baserat på min känsla av hur vänskapsrelationer var mellan tjejer i alla fall när jag växte upp i mellan/högstadiet, att man skulle ha en bästa vän och typ inte fick hänga med någon annan. Men så klart är ju denna filmen dragen till det extrema och tvistar till verkligheten. What if?

Filmen innehåller en del våldsamma scener. Hur var det att jobba med dessa?
Vi hade en underbar stuntkoordinator på set, Martin Zetterlund som gjorde det väldigt smidigt att jobba med de våldsamma scenerna. Men det var något som tog betydligt längre tid än vi hade tänkt, så något för framtiden att tänka på om man ska ha stunts. Vi hade ju en del rehearsals med stunts innan också och skådespelarna var väldigt peppade på det.

Vad har varit det svåraste med att göra den här filmen?
Svårast var musiken, att hitta rätt musik som skulle passa in med texten och scenen och sedan också att det bara skulle vara kvinnliga röster. Men med en kombination av kompositören Fredrik Jonasson och Upright Music blev det riktigt bra tillslut.

Vad är du mest nöjd med i filmprojektet?
Något jag är mest nöjd med är hur bra helheten blev, alla gav verkligen allt för att jobba mot samma vision och det syns tycker jag.

Finns det någon rolig berättelse från inspelningen som du vill dela med dig av?
Jag antar en rolig berättelse eller tragikomik var att sista dagen på inspelningen så gick strömmen hela tiden och vi spelade in på kvällen så vår FAD/Producent Liselotte var tvungen att springa och knacka dörr för att hitta en propp till elskåpet.

Hur har filmen bemöts av publiken? Har den kommit med på några festivaler?
Hittills har vi fått positiv respons från publiken, den har visats på "Another hole in the head" film festival i San Francisco och blivit nominerad för "Bästa regi" på Oslos filmfestival vilket känns roligt! Har fått mycket respons att folk känner igen sig i karaktärerna, eller att den påminner dom om folk dem gick i skolan med.

Hur har coronasituationen i världen påverkat projektet?
På grund av covid-19 så har ju många festivaler tagit in betydligt färre filmer, så det känns som det har blivit en väldigt seg start på att få ut filmen på festivaler. Vissa har ju också tagit ut filmen i official selection, men sedan meddelat att den inte kommer visas för att de har mindre plats nu när de kör online. Det är ju roligt att bli nominerad till ett pris, men helst vill jag ju att filmen ska nå en publik.

Vad händer nu då? Vad är nästa filmprojekt för dig?
Jag håller just nu på att utveckla en ny kortfilm också inom mörk komedi, som handlar om en stadsbo som ger sig ut och campa för att bevisa att hon visst kan klara sig ute i naturen.

Filmen har fått K-pengar. Hur var det att söka det stödet?
Det var väldigt smidigt att söka K-pengar, KulturUngdom är väldigt bemötande kring funderingar, kring frågor och tankar runt ens projekt.

Ge oss tre filmer som inspirerat dig och som du tycker att alla borde se.
Mary and Max, Sagan om Ringen & Smala Sussie