Framtidsvisioner på byfestival i Holland
Medan festivaler i Sverige dukar under, frodas de tredubbelt i Nederländerna. Welcome to the Village kan vara en av de mest intressanta festivalerna där just nu, som bland annat bidragit till att staden Leeuwarden blivit korade till European Capital of Culture 2018.
I slutet av juli hade vi tre skribenter och en fotograf på plats i Holland under festivalen Welcome to the Village. Festivalen som vi lärt känna via vårt europeiska festivalnätverk Excite Music gjorde ett bloggprojekt där de sökte deltagaren från andra länder. Sagt och gjort åkte Amanda Båmstedt och Madeleine Martinsson, Christian Naumanen samt Tatiana Madrid, som skrivit rapporten här nedan, till Leeuwarden för att gå på festival.
Jag befinner mig i lilla Amsterdam Leeuwarden, två och en halv timme norr från Nederländernas riktiga huvudstad. Husen är låga och smala, kanalerna flyter igenom hela den pittoreska staden och cyklarna är många. Alla cyklar.
Strax utanför centrum firar festivalen sitt femte år. Programmet bjuder på akter från bland annat Jemen, Makedonien, Japan och Turkiet, såväl som från mer välbekanta Frankrike, Storbritannien och USA. Franz Ferdinand står som huvudakt på scenen Bontebok, där även artister som till exempel Cody Chesnutt, Skip & Die och Mighty Oaks äntrar och bemästrar under helgen. En stor del av programmet är förlagd på DORP, ett område på andra sidan kanalen där forskare och forskarstudenter, konstnärer, kreatörer och innovatörer arbetar på att lösa olika slags problem. ”Trots att vi är en liten festival har vi stora ambitioner”, går det att läsa i programhäftet och fokuset ligger på år 2022. Går det att skapa ett hållbart ekosystem för festivaler och i så fall hur? Frågan är den röda tråden som löper genom projekten på plats.
Jag dröjer mig kvar på DORP. Här finns något jag inte visste att jag saknade på andra festivaler. Kreativitet, framåtanda, engagemang. Projektgrupperna har snart varit här i tio dagar och arbetat på olika lösningar, som till exempel biologiskt nedbrytbara festivaltält och bestick. Men det är inte enbart dem utan även besökarna som visar på helhjärtat engagemang. I ett miniatyr-Globen framför kanalstranden pågår debatter och panelsamtal om jämställdhet, aktivism och miljöfrågor varje dag, och alla sittplatser tenderar att bli fulla. Det finns onekligen medvetenhet och det finns intresse.
När jag pratar om festivalernas framtid med Eva Van Netten, programansvarig på Welcome to the Village, betonar hon betydelsen av utvecklas som festival.
– Jag tror att festivalerna är mer medvetna om att man behöver förändras och vara mer än bara ”band och bärs”. Festivalerna behöver utvecklas, som vi ser det, till att ha ett varierat program med både musik, konst och teater, men också till att se festivalen som ett slags samhälle, säger Eva och fortsätter med att berätta om tankarna bakom DORP.
– Vi har lagt fokus på vårt innovationsprogram, vilket för övrigt är ett bra exempel på hur vi försöker förändra saker här med vår publik. Vi tar problem som vi kan lösa eller experimentera med här, innanför de här staketen. Vi brukar säga att om det funkar här inne, så funkar det även i världen utanför. Här har vi en massa smarta människor från olika bakgrunder som tillsammans kan lösa olika problem ganska enkelt, eftersom alla är kreativa på något sätt. På det sättet använder vi festivalen till att ta oss an ”världsproblem” och vi ser att människor verkligen vill engagera sig i detta, vill skapa saker tillsammans och vill bli en del av festivalen. Förhoppningsvis kan det vi gör här påverka världen utanför festivalstaketen.
Enligt Eva Van Netten bör festivaler också vara eller bli mer politiska. Att ha en festival innebär oundvikligen att ha en röst som besökarna lyssnar till. Det är därför viktigt att ta sitt ansvar och stå för någonting, menar Eva. Jag frågar henne om vilka delar av samhället hon vill ska speglas på festivalen.
– Alla! Inte bara i programmet utan även med crewet och volontärerna. Tio procent av volontärerna består av flyktingar från exempelvis Syrien som nyligen flyttat till Leeuwarden. Jag tycker att det är viktigt att ha dem med, för det är tyvärr lätt att känna sig ensam och exkluderad från samhället när man befinner sig i en sådan situation. På det här sättet kan de uppleva staden på ett nytt sätt, öva på språket och träffa nya vänner.
I det största tältet Grootegast börjar bandet Golden Dawn Arkestra bli varma i kläderna. ”There’s a lot of bullshit out there, but together we can make it better”, säger en av sångarna innan de fortsätter spela på sitt set. Politisk medvetenhet, eller åtminstone omvärldsmedvetenhet, är lika närvarande på scenerna som i övriga delar av festivalen. Peace, love and rock’n’roll verkar vara det nya uttrycket bland artisterna. Och varför inte? Är inte en scen som badar i blinkande lila och rött ljus, glitter och neon, framför en festglad publik det bästa stället att framföra bra budskap på? Musiken träffar ju som känt rätt i hjärtat, och visst finns det en chans att budskapen tar skjuts med basen och melodierna upp till hjärnan.
Jag känner mig hoppfull. Runtomkring mig står barnfamiljer, hipsters, unga och gamla. Man kan dricka GT:s nere på stranden, ta med sig ölen in på scentälten, dansa sig svettig till Cakes Da Killa, bada i kanalen, värma upp sig i en badtunna i viken på vägen till DORP, äta crepes och göra om allt igen tre dagar i rad. Det här är en festival jag gärna återvänder till i framtiden.
/ Tatiana Madrid
