Make a chair from a tree - Berättelse från Skogsklok
Den 16-22 augusti anordnare Kulturungdom tillsammans med Förvaltningen för Kulturutveckling och slöjdaren Anders Lindberg ett residens i Kviberg på temat ‘skogsklok’. Nedan är Olof Edströms rapport kring vad han sysslade med under sin residenstid.
Mitt mål med slöjdresidenset var att ta mig från stock till stol. På sätt och vis kände jag mig väl förberedd. Under våren studerade jag stolar i och med min utbildning på Grebbestad Folkhögskola. Det gav mig viktiga grundkunskaper och lite insikt i hur en stol fungerar. Den perioden berörde endast maskintillverkade stolar i torrt virke. Men jag började fundera på hur stolen tillverkats och därmed formgivits innan den blev en massproducerad vara. Jag började se likheter mellan vissa stolar som lyfts in i den industriella eran av stoltillverkning och äldre, ”enkla” stolar byggda i färskt trä. Den flätade sitsen och de många stagen/tvärslåarna var den gemensamma nämnaren.
Efter att jag skickat in min ansökan till slöjdresidenset började jag fördjupa mig ytterligare i konstruktionen av stolar som byggs i färskt trä. Den som verkar ha undersökt ämnet grundligast och tillgängliggjort sina upptäckter är J.A. Alexander. Hen har byggt stolar och utvecklat sina tekniker och sammanfogningar sedan 1970-talet. Jag studerade hens bok ”Make a Chair from a Tree” och tillhörande video som grundligt redovisar processen. Trots detta hade jag inte mycket mer än ett hum om hur jag faktiskt skulle ta mig an uppgiften i praktiken. Tack vare Anders Lindbergs hjälp och egen långa erfarenhet av att bygga stolar av färskt trä gick det att genomföra.
Från första dagen av residenset var det nya kunskapsområden som behövde utforskas. Att se något på bild eller läsa det i text och att stå med stock och klyvkniv i hand är väldigt
olika saker. Men varje dag lärde jag mig, och vid slutet av varje dag hade jag kommit ett steg närmare en stol. Upptäckten av hur direkt processen var i jämförelse med maskintillverkningen var fantastisk.
Ett tag tvekade jag på om tiden skulle räcka och om jag skulle bygga en pall istället. Men när jag var halvvägs genom residenset bestämde jag mig för att satsa på det jag hade kommit dit för att göra. Att ha en stol att sitta på när veckan var över. Jag vet inte hur stor del slöjden kan utgöra i den svenska skogens näringskedja, men jag tror att den kan spela en viktig roll i hur vi kan lära oss att se skogen för resursen den faktiskt är. Med slöjden kommer vi nära materialet och kan utan komplicerade mellansteg producera vackra föremål och verk som andra kan uppskatta. Därmed kan vi öka uppskattningen för vår skog.
