Det Fantastiska

Varje morgon när du slår upp ögonen borde de fyllas med en förundran över allt runtomkring dig och allt inom dig. Det är orealistiskt att vakna upp och må bra varje dag och du borde tillåta dig själv dina sorgsna dagar; dina dagar då du inte orkar och dina dagar då det bara känns som en prövning att glida ur täcket också, men du borde verkligen förundras. Tänk för en sekund på det absolut värsta scenariot som skulle kunna hända dig bortsett från din egen död. Detta värsta scenario bleknar likt fasaden på ett hus när ännu en ny gryning möter dig. Denna gryning som har funnits där i miljarder år har sällan svikit. Faktum är att senast den svek var för cirka 65 miljoner år sedan då de största dinosaurierna i världen dukade under. Det är ett worst case scenario som heter duga men det är också ett bevis över hur extraordinär vår lilla sfär är. Livet repade sig, faktum är att det mer än repade sig det blomstrade. Din kropp som är trött och inte orkar mer den där gråmulna kyliga novembermorgonen den är ett vittne om denna fantastiska blomstring.

På tal om massutdöenden så är de ett bra exempel på livets naturliga förmåga att överleva. Du tar det för givet att luften innehåller 21% syre och att detta syre driver dina biologiska processer och ser till att du kan möta den där gryningen dag efter dag, men så har det inte alltid varit. När syre sakteliga blev allt vanligare i atmosfären inträdde ett av de första massutdöendena. Vi tålde inte syre så långt tillbaka i historien men tack vare uppfinningsrikedom – adaption; slump och en gnutta tur – mutation, kunde vi omvandla detta katastrof scenario till en ny förutsättning att blomstra. Är inte det inspirerande? Tänk på det i din vardag hur simpla encelliga organismer vände den mest extrema otur till sin fördel och reste sig starkare än någonsin. Kan du göra samma sak av några av dina motgångar, har du kanske redan gjort det?

Du kanske breder smör på en macka när du läser detta. Visste du att om det inte fanns en viss molekyl i dina celler skulle du dö på fläcken? Du skulle inte hinna läsa denna krönika till slut, men du har inte dött av att äta smör för din kropp har anpassat sig för att dra nytta av något potentiellt livsfarligt och använda det till sin fördel. Det är det fantastiska. Detta är varför allt liv är heligt. Det råder en magi i universum. Det finns energier och krafter och en makalös symmetri i allting. Från blomman du har ståendes i fönstret till ditt eget ansikte vidare till Jupiter och Mars relation till varandra ända ut till galaxens spiralformad armar. Det borde vara en stor vördnad att få vara en del av allting. Att du senare har förmågan att reflektera över allt det som finns och beundra det fantastiska är i sig ett fantastiskt mirakel.

Om strängteorin stämmer och allting består av vibrerande strängar som bygger upp kvarkar som bygger upp protoner, neutroner och elektroner vart kom då tankarna ifrån? Hur kan tillsynes döda ting som endast besitter en elektrisk laddning frammana något så fantastiskt som tankar? Eller ännu större, känslor? Känslor som ibland slår dessa tankar i spillror och som kanske gör att du inte förundras över det fantastiska jämt, känslor som ibland är större än dig själv. Kärlek. Det uppstår från dessa partiklar och deras laddningar, deras rörelser, deras interaktioner och deras små vibrationer. Hela ditt väsen är i en konstant rörelse, en dans. Planeten som är ditt hem rör sig, solsystemet som är din planets hem rör sig, galaxen som är ditt solsystems hem rör sig, vid det laget som du har läst hit ner har du rört dig ungefär 368640 kilometer om du läser vid en hastighet av 130 ord i minuten och förutsatt att vår kännedom om universum är korrekt och att du inte befinner dig i rörelse medan du läser det här. Oavsett hur exakt min uträkning är så är det ganska fantastiskt.

Vi har kommit nästan sjuhundra ord på färden i denna krönika och ännu inte ens belyst det antropocentriska i det fantastiska. Om du har en sänglampa när du vaknar som du tänder för att få lite ljus eller om du blir väckt av en väckarklocka så är detta också något fantastiskt även om du kanske hatar din väckarklocka. Räcker det inte med att häpna över att du är vid liv och att solen fortfarande går upp så försök spåra strömmen som ser till att din lampa lyser. Där finns det dolda i vårt samhälle som vi byggt upp som du inte tänker på förrän du står öga mot öga med det. Någonstans finns det personer som ser till att elnätet fungerar, som ser till att du har ett ljus på morgonen när du ska kliva upp. Du klär på dig kläder som någon har sett till existerar och vars fibrer kommer från organismer som mirakulöst nog existerar på det här lilla gruskornet som vi alla delar som virvlar runt i rymden på ett perfekt avstånd från vår närmaste stjärna som ser till att vi varken fryser ihjäl eller brinner upp. 

Fast kanske kommer vi både brinna och frysa innan vår tid är över? Precis som du potentiellt hade kunnat dö av att andas in syre och bre smör på mackan så är vår planet lika skör som oss själva och vi tar inte särskilt väl hand om den. Ett tunt lager skyddar oss från utplåning. Ett lager så skört att hårsprej och kylskåp nästan tog koll på det. Ett lager som inte tycker om att vi förbrukar koldioxid. Vi tar vårt sköra liv och vår sköra planet för givet men så är inte fallet. Vi lever i det sjätte massutdöendet just nu och återigen kommer det handla om livets anpassningsförmåga huruvida detta fantastiska mirakel tillåts fortsätta eller inte och om vår egen roll får vara med är högst omtvistat. Vi lever i det fantastiska och inför det borde vi känna tacksamhet och vördnad, aldrig arrogans.