
Det förbjudna blodet
Mens. Mensskydd. Det är väldigt intressant att i dagens samhälle kika närmre på hur vi idag försöker ta tillbaka integriteten i mensblod och mensskydd men samtidigt använda oss av den smutsigaste textilen som finns på marknaden för att marknadsföra hur fräsch en kan vara även när en har mens.
Jag håller just nu på med en fältstudie i skolan, en arkivstudie då jag får tillfälle att titta närmre på hur materialet i mensskydd har ändrats över tid. Det är så intressant att läsa dagboksanteckningar från andra världskrigets Göteborg om dåtidens mensskydd. En sak jag direkt märkte var att det inte var speciellt mycket noterat kring mensskydd jämfört med till exempel matvanor eller annan hygien, det är nästan så en kan tro att det var tabu.
Mensskyddets utveckling är en långsam och undanskymd historia där det har skammats mycket. Under allmogetiden så lät kvinnorna mensblodet flöda! De använde nämligen inte underbyxor utan istället hade många underkjolar och mensblod var då en helt naturlig del av livet med kvinnor. Det var inte skamligt eller smutsigt att mensa. Hur gick vi så snabbt från denna syn på en mensande kvinna till dagens syn på mens som smutsigt, äckligt och något att dölja?
Det jag kan läsa från anteckningarna är mycket om virkade mensskydd som skulle kokas efter användning och jag hittade några noteringar om att skribenten inte visste vad det var för något, utan att hon förstod senare, när hon var äldre, att det var mensskydd. Virkade mensskydd som fästes i en rem som satt runt midjan för att sitta på plats. Det finns inga noteringar om materialet i detta virkade mensskydd men jag får dra slutsatsen att det är bomull, eftersom det skulle kokas upprepade gånger.
Hur ser vi på materialet i våra mensskydd idag? Reflekterar vi över att det är blekt bomull som vi har i våra kroppar och hur det skulle kunna påverka oss och vår hygien? Reflekterar vi över att det är bomull överlag? Dagens “smutsigaste” textila material om vi ser på det från ett miljö- och rättighetsperspektiv. Om du inte vet vad jag talar om; googla bomullsindustrin.
Jag, som menskoppsanvändare, har väldigt lätt för att tänka tanken “men varför ger vi inte alla en menskopp?” eller liknande. Det är himla smidigt med menskopp. Det är en engångskostnad, som visserligen är ganska hög, men som inte kan jämföras med de pengar vi lägger på engångsartiklar. Det är smidigt eftersom du inte behöver ha med dig fler tamponger eller bindor utan alltid har med dig mensskyddet.
Men jag måste alltid påminna mig om att det är inte så det funkar. Vi har olika kroppar, olika förutsättningar och olika ekonomiska situationer. Visst är en menskopp billigare i långa loppet men det handlar också om att kunna lägga ut den summan, kunna ha tillgång till rent vatten, att kunna stänga om sig på toaletten och att en ska känna sig bekväm med den. Det är många kriterier som ska passa och falla på plats.
Men hur kommer det sig att vi idag ser på mens som en smutsig kroppsfunktion? Ett väldigt tydligt exempel var när jag på förmiddagen här om veckan satt och läste om mensskydd på ett arkiv och drog den tydliga parallellen till det “smutsiga blodet”. Efter det så gick jag för att lämna blod till en blodbank, en helt accepterad och till och med god gärning där det pratas om blod på ett helt annat vis. Det var en väldigt intressant situation att reflektera över mitt i min arkivstudie.
Jag tycker såklart att mensskydd ska vara gratis för alla mensande människor i världen. Det är en mänsklig rättighet att kunna gå i skolan eller gå till jobbet under tiden en har sin mens, men så är det ju inte. Hur gick vi från att att mens var en naturlig del av livet på allmogetiden till att vi idag måste prata tyst om det, måste gömma vårt mensskydd på väg till toaletten och att det idag inte alls ska märkas att vi har mens?
Jag vill prata högt om det. Jag vill sticka menskoppspåsar och jag vill att det ska vara en naturlig del i alla mensande människors vardag. För det är besvärligt nog utan allt det där jobbiga.