Det ohälsosamma föraktet mot tjocka

Jag är tjock. För vissa är det en tanke de slås av när de scrollar igenom sitt flöde på Instagram och jämför sig med normativt perfekta kroppar. För mig är det objektiv fakta. Spegelbilden och mitt BMI är överens. Få ord ger upphov till lika många associationer som tjock. En enda mening kan skapa en hel personlighet. Det finns studier som visar att det finns oerhört negativa stereotyper för överviktiga. De flesta av oss placeras i samma fack. Min vikt innebär att människor i min omgivning har förutfattade meningar om mig, framför allt gällande matvanor och livsstil. Det tas för givet att jag saknar karaktär och självdisciplin. Jag antas leva ohälsosamt och vara lat, inte bara i fysiska sammanhang utan även generellt. Dessutom ses jag som inkompetent. Dessa stereotyper får konsekvenser på många plan. De resulterar bland annat i att överviktiga har svårare att få jobb eftersom arbetsgivare föredrar att anställa smala människor. 

Kroppar som liknar min syns sällan i media. Just nu förekommer de dock i varenda tidning. I ett av hörnen på bilderna står det ”före”. Rubriken är som regel ett citat om hur mycket bättre personen på bilden mår efter sin viktnedgång. Tips om hur en kan tappa kilo efter påsk varvas med guider om hur en ska träna eller äta för att komma i form inför sommaren. Rådande ideal har skapat skräck för övervikt. Att vara tjock är negativt. Bland det värsta som finns om du läser kommentarerna på sociala medier. Där pågår en ständig debatt om vikt och hälsa. På Instagram informerar en pappa om att hans åttaåriga dotter självmant har bestämt sig för att ha glassförbud. Det får mig att tänka på min barndom och de ständigt bantande kvinnorna. Under min uppväxt bantade i princip varenda kvinna. Det var innan bantning blev så normaliserat att det övergick till att kallas för livsstil. Mammor, deras väninnor och kvinnor i media pratade öppet och mycket om vilken metod de använde för tillfället. Många trodde att produkter från Nutrilett skulle få dem att tappa de där fem kilona, andra var övertygade om att LCHF var det bästa alternativet. Vissa räknade kalorier och några åt alltid soppa till middag.

Lightprodukterna var revolutionerande när de kom. Varje gång en vuxen kvinna tog en extra kaka eller bulle ”skämtades” det om att syndaren skulle stå över middagen eller ta en extra lång promenad. Jag och majoriteten av barnen i min omgivning hade godisförbud. Vi barn fick tidigt lära oss hur idealkroppen såg ut och att den är målet för alla kvinnor. Att vara smal är det elfte budordet för en kvinna. Vi värderas efter vårt utseende och att vara smal är enligt många en förutsättning för att vara snygg. Om en tjej påstår att hon är tjock eller ser tjock ut i ett visst klädesplagg är många snabba med att säga ”sluta nedvärdera dig själv” eller ”nej, du är fin”. Fin och tjock används som motsatsord. Att tjock ses som en nedvärdering för vissa handlar om vilken betydelse ordet tillskrivs. För kränkta killar på Tinder verkar tjock vara den värsta förolämpningen de kan komma på.

När överviktiga kvinnor publicerar bilder på sig själva skapar det alltid reaktioner. Om de i tillägg påstår att tjocka kvinnor duger som de är eller förmedlar liknande budskap blir det ett jävla liv. Det går att spela plockepinn med alla pekpinnar i kommentarsfälten. Många av kritikerna menar att de uppmuntrar till övervikt vilket är helt befängt. Det gör de inte, de försöker bara få människor att inte hata sig själva på grund av sin vikt. Ett stort antal informerar om farorna med övervikt och en hel del refererar till statistik. Att tjocka blir upplysta om vilka hälsorisker övervikt ger upphov till är det ultimata beviset för hur ignoranta de tror att vi är. Hur skulle vi kunna missa denna fakta när vi blir påminda om det från alla håll och kanter på daglig basis? Oavsett vilket argument som används har vi läst eller hört det 100 gånger förut. Många verkar se det som sin samhällsplikt att informera tjocka människor om att de är överviktiga. Tro mig, vi är fullt medvetna om att vi är tjocka. Det finns ingen anledning att kommentera det.

Fetma kostar samhället pengar. Det gör förakt mot tjocka också. Övervikt ökar risken för fysiska sjukdomar. Tjockhetsföraktet ökar risken för psykisk ohälsa. Överviktiga riskerar att få en negativ självbild och låg självkänsla på grund av hur omgivningen ser dem. Att se sig själva med kritikernas ögon. Det finns de som isolerar sig för att de mår psykiskt dåligt på grund av sin vikt. Många låter människor behandla dem respektlöst eftersom de är tacksamma över att någon vill vara med dem trots deras övervikt. Vissa stannar i destruktiva förhållanden för att visa omvärlden att det finns någon som är attraherad av dem. Några har sex för att bevisa för sig själva eller omvärlden att det finns människor som vill ha sex med dem. Bekräftelsen från andra är avgörande för deras värde.

Strävan efter idealkroppen och rädslan för övervikt är också skadlig. Min syster var 11 år när hon drabbades av anorexia. 12 år gammal blev hon inlagd med dropp på grund av sitt sjukdomstillstånd. Hennes fruktan för att vara tjock har kostat mer än min övervikt. Jag vet att jag varken är lat eller dum. Den som tror att det finns en korrelation mellan vikt och intelligens är förmodligen dummare än den som är tjock.