Skip to main content

Hjärndöd, men jag andas fortfarande..?

Sitt ner. Då börjar vi. I kostymen, med hållningen av filmerna sexualiserat. Varför gör de så? Fast det är ju bara biologi, varför gör vi inte så? En vit skärm skär in i periferin, sedan blockerar den världen. Benen rör sig. Syns inte. Men tyg som flyttas, skrapar mot tyg som är stilla, hörs. En cirkel på skärmen. Vad ser du? Jag vet inte… En soluppgång. Flödet är lite för starkt, det susar. Luktar blod, eller nej, det luktar öl. Luktar svett och cigarettrök. En soluppgång över taken. Det är svalt, kanske kallt. Jag är naken, vi är alla nakna. Alla missanpassade tillsammans blottade inför en brännande stjärna. Alla hjärndöda, men vi andas fortfarande. Någonting fel i programmeringen?

#include

int main ()
{
std::cout<<"I am not a free thinker";
return 0;
}

Dagarna flyter förbi i rutiner. Hemmet är evigheter bort. Jag har runnit bort med vattnet under broarna. I snösmältningen, mitt medvetande tinat. Bort. Skrapar mot stenarna, i mossan fastnar spår. Tankemönster sipprar in bland rötterna, svävar bort i pollineringen. Men det finns en passion som inte bleknat ännu. Bortom kalkylark. Dina ångestattacker är sexiga, min cynism är förförande. Vi är bruset i teven och radion. Störningar i matrix, små buggar, vi borde inte vara, men vi är. Verkligheten knackar på dörren, en liten bit sipprar igenom. Vid hamnen med den öppna handen, viskningar om fiskelycka under ett stort krig. Jag har aldrig varit i Vietnam. Men det är fel, fel bilder, fel tid, filen måste bytas ut.

Två cirklar på skärmen. Bröst. Vänta. Jag ser en klocka och en apelsin. I en värld av urverk är du en apelsin, en grön sådan. Jag bjuder dig ett fruktfat, om jag får smaka dina. Rigorösa autonoma tidtabeller kan aldrig mäta sig med den som varierar med säsongerna och endast väljer den rätta tiden och platsen under de mest fördelaktiga och gynnsamma förhållandena att blomstra och växa. Sinnebilden börjar att bli klar, men i öronen trummar fortfarande en obegriplig fanfar. Döva mig så jag kan höra med mina egna öron igen. Förblinda mig så att jag kan se med mina egna ögon igen. Bedöva mig så jag kan känna med mina egna fingrar igen. Det är inte uppmaningar, endast önskemål och jag vet att du har det inom dig att uppfylla dem. Förlorad som jag var, hemmet evigheter bort så finns det något ofördärvat på andra sidan bordet, stirrandes mot mig med den mörkaste bärnsten.

Världen blöder ut, den böjer sig i två delar. Vägskäl, vägval. Mer skräck, mer ovisshet. I min ordbok står de som synonymer. Hur kunde jag någonsin hoppas att glömma? Alltid omlagring, en evig process av omstrukturering och ny sortering. Dessa ord är en lögn i en spegel reflekterandes i en spegel av en lögn. I min ordbok står de som antonymer, mer skräck, mindre ovisshet eller mindre skräck, mer ovisshet. Vägskäl, vägval. Tredje cirkeln på skärmen, min reflektion i bakgrunden. Dimmig blick förpassas, klarsynthet förvärvad, uppskattad. Alla hjärtans dag i gryningen, mitt hjärta gör sitt val i skymningen. Smärtan i tinningen.

Tre cirklar. Jag snurrar iväg från mitt centrum, ut i avlägsenheten, hemmet inte lika långt bort. Mot stadier av mindre självdestruktivt beteende, återhämtning och tillfrisknande. På bordet i mitten en duk fläckad, på bordet kalkylark och arbeten, bortom bordet, du och jag. Jag landar i min kropp. Inte samma trans, mer andetag, inte hjärndöd men jag andas fortfarande. Inte hjärndöd och jag andas fortfarande? Meningar, tankar blir mer konkretiserade, mer skräck, mindre ovisshet, mer klarsynthet. Jag har ett förslag, det sitter på min tungspets och dinglar med benen strax över raden av tänder och snuddar så sakteliga vid mina läppar. En spänst då tungspetsen vilar mot platsen där tänder och tandkött blir ett, sedan stänger jag munnen. Vill svälja orden och ha mindre skräck och mer ovisshet, men detta är ett vägskäl och ett vägval och jag väljer att inte tiga. Jag väljer mer skräck och mindre ovisshet, jag väljer mänsklighet över rutin, jag väljer bort urverk till förmån för apelsin. Vill du fika med mig någon gång?

01001010 01100001 01100111 00100000 11000011 10100100 01110010 00100000 01101001 01101110 01110100 01100101 00100000 01101000 01101010 11000011 10100100 01110010 01101110 01100100 11000011 10110110 01100100 00100000 01101111 01100011 01101000 00100000 01101010 01100001 01100111 00100000 01100001 01101110 01100100 01100001 01110011 00101110

Relaterat