Jag är privilegierad med frihet, men det gör mig mest stressad

Frihet är något alla människor förtjänar att ta för givet. Jag tar det för givet. Jag har vuxit upp i frihet, och med vetskap om att jag är fri att välja det mesta själv. Förutom att inte gå till skolan, eller välja vilken skola som helst om jag inte har betygen. Snart ska jag göra ett val. Som 18-åriga tjejer inte alltid har fått göra. Som inte alla 18-åriga tjejer i världen får göra. Jag ska rösta i riksdagsvalet. Ett bevis på hur mycket jag har tagit den friheten för givet, är att jag först någon vecka innan valet började sätta mig in i politiken för att ta reda på vad jag skulle rösta på, och det gjorde mig stressad. När den här texten släpps är det dagen efter jag röstat. Jag hoppas att jag hann läsa på så pass mycket att jag kan argumentera för vad jag röstade på, och att jag känner mig säker på mitt val. Att jag tog ansvaret som jag är skyldig mig själv och samhället att ta. För med frihet och rättigheter, kommer även skyldigheter och ansvar.

Att behöva ta ansvar​ känns, som jag skriver, som att jag BEHÖVER göra det. Det är så jag pratar om det också. “Måste jag behöva välja allt här i livet?”. När jag säger så, lägger jag en negativ betoning i ordet “behöva”, och klagar på den frihet och de valmöjligheter jag har. Detta gör nog många som har det likadant som mig. De flesta i min ålder tänker nog, som jag, mest på kläder, popularitet och sociala medier. Att ha ett häftigt och instagramvänligt liv. Men inte ens till instagram kan en välja vilken bild en ska lägga upp. För att inte tala om beslutsångesten inför att välja outfit på morgonen. Jag upplever det problematiskt att vara i en ålder där allt ytligt känns väldigt viktigt. Alla olika normer en anpassar sig efter, och försöker kämpa emot. Det finns olika typer av grupper en kan tillhöra. Det är viktigt att synas, men inte för mycket och att vara omtyckt och populär. När allt detta fyller mitt huvud ska jag snart ta livsavgörande beslut. Bestämma riktning efter gymnasiet. Jag ska vara med och rösta i riksdagsvalet, som en vuxen. Att vara arton är lite som en balansgång mellan livet som barn och livet som vuxen. Att hitta balansen i hur allvarligt en ska se på livet. Välja mellan sitt mer ansvarsfulla jag, och sitt mindre ansvarsfulla jag i olika situationer. Gentemot mig själv tror jag jag har ett ansvar att välja min egen väg. Trots beslutsångest, som inte blir bättre av att ha många val.

Ju fler valmöjligheter, desto större beslutsångest. ​I en artikel i svenska dagbladet, skriven av Anna Lagerblad, skriver hon om Barry Schwartz som har skrivit en bok om hur människor i västvärlden har så mycket valmöjligheter. Valmöjligheterna skapar istället för frihetskänsla, beslutsångest. Det gör att känslan av att vara nöjd med sitt liv hamnar längre bort. Hittills i livet har jag bara behövt hänga med på att byta skola när jag ska, när jag skulle välja gymnasium fick jag välja själv, men det var inget stort beslut. Nu kan jag välja så många vägar efter gymnasiet. Det är först efter jag tagit de första besluten som dörrar kommer börja stängas. Vilket också är läskigt, att bli av med olika alternativ, trots att många alternativ tydligen ger mer beslutsångest. Medvetenheten om hur bra vi har det, jämfört med andra ger också lite dåligt samvete som grädden på moset. Sedan inser en hur stressad en är över olika privilegium, och blir mer stressad och får mer dåligt samvete. Allt blir en stor ond cirkel, när en i själva verket har det så himla bra.

Jag är privilegierad med frihet, men det gör mig mest stressad. ​Vilket inte är så konstigt. Enligt Barry Schwartz är det precis den reaktionen en får när för många alternativ presenteras framför en. Det känns orimligt att jag skulle vara helt medveten om min frihet varje minut av varje dag och alltid vara tacksam. Men att varje dag hitta tid att uppskatta det liv jag har för vad det är, skulle vara positivt för mig livsuppfattning och hjälpa mig att fokusera på rätt saker i livet. Mitt i allt detta är jag arton. Jag har betyg att oroa mig över, det finns många normer att förhålla sig till, och att det stressar mig är väl inte heller så konstigt. Jag får bara försöka hantera det så bra jag kan. Det är ett privilegium att jag har så många val att göra i mitt liv, att bor i ett land med demokrati, och att jag får vara med och upprätthålla den. Frihet är något alla förtjänar att ta för givet.