Konsten att välja rätt

Vi människor gör 35 000 val varje dag. Det är allt från vad vi äter till frukost, till vilken tidpunkt vi lämnar hemmet, till hur vi väljer att spendera vår fritid. Det är också större saker. Val av karriär, utbildning, partner, resor, bostad, och mängder av annat som avgör en stor del av våra liv.

Antalet val vi människor gör har ökat markant genom historien. Förr var det mycket som bara blev, som bestämdes av yttre faktorer. Visst valde man kanske fortfarande sin frukost, men var man bodde, vad ens sysselsättning var, vem man gifte sig med, allt sådant var väldigt lite individens egna val. Möjligheterna att påverka sitt liv var begränsat, och man fick helt enkelt finna sig i det.

Idag har vi en frihet som människan i princip aldrig haft tidigare. Vi har samtidigt tusentals olika saker att konstant ta ställning till. Plötsligt ligger inte ens livsöde i yttre faktorer som familjen, religionen, staten, samhället. Valen ligger numera hos individen, och det är individens ansvar att se till att leva ett lyckligt liv.

Om livet förr var en rak, asfalterad motorväg utan möjlighet att svänga av, är livet idag en snårig skog med miljontals slingriga stigar som korsar varandra hur som helst. Målet är lycka. Ett lyckligt liv. Vi står och väger mellan olika val, olika vägar, men vi har inte en aning om vilken väg som kommer leda till den största lyckan. Det Lyckliga Livet finns någonstans där framme, som en hägring.

Hela tiden har vi alla alternativa liv i huvudet. Det finns inte längre bara en möjlighet, utan möjligheterna är oändliga. Den största rädslan är att välja fel. Att vakna upp en dag när man är 80 och inse att man slösat bort sin tid. Att man kunde varit lyckligare. Det värsta är att det alltid finns ett bättre liv. Oavsett vilken väg man tar, kunde man alltid valt en bättre väg.

Kanske är de oändliga valmöjligheterna och pressen att välja rätt, anledningen till att såpass många mår dåligt idag. Existensiell ångest och depression är saker som var och varannan människa går igenom nuförtiden. Samtidigt vet jag inte om människor var lyckligare förr. Att inte kunna styra sitt eget liv måste även det gjort människor deprimerade. Å andra sidan, när inga andra alternativ fanns kanske man inte reflekterade över att man kunde ha det bättre.

Många av oss minns vår barndom som en idyll. Att man var lyckligare då, när man inte brydde sig eller reflekterade över livet. Som barn hade man inte heller särskilt mycket valmöjligheter. Föräldrarna lagade ens mat, man gick till samma skola varje dag, lekte med sina klasskompisar och tänkte inte mer på det. Tankar som ”vill jag verkligen gå på den här skolan?”, ”tänk om jag bodde någon annanstans?”, ”är jag verkligen lycklig här?”, existerade inte. Man fann sig helt enkelt i det liv man levde, och man var nöjd.

Sedan finns det de som inte ser tillbaka på barndomen med glädje. Barn som till exempel blev mobbade i skolan, eller blev illa behandlade av sina föräldrar. I de fallen var bristen på valmöjligheter det som blev förödande. Att inte kunna välja sitt hem eller sysselsättning, att inte kunna komma undan någonting som skadar en. Likadant kan jag tänka att det var för de människor som levde förr, och var instängda i sina liv. De som kanske hade en våldsam partner som de inte kunde lämna, på grund av stigman kring skilsmässor och pressen att hålla ihop familjen. Eller de som inte passade in i mallen, som kanske var homosexuella eller transsexuella eller bara helt enkelt inte trivdes med den roll de tilldelats. För de människorna fanns det oftast inga alternativ. De levde och var olyckliga och sedan dog de, utan att kanske någonsin ha levt från första början.
Visst är det en fantastisk tillgång att kunna styra sitt liv såpass mycket som vi idag har möjlighet till. Men alla möjligheter för även med sig nackdelar. Vi har ett större ansvar idag. Alla ska leta sig igenom sin egna snåriga skog och forma sitt liv på ett sätt så man blir nöjd. Det är svårt. Framförallt är det svårt att inte fastna i framtiden. Att inte pressa sig själv till att man måste ha det ultimata, bästa, perfekta livet, annars är allt förgäves.

Jag tror att vi alla måste tillåta oss själva att välja fel. Livet blir fel ibland, och det är okej. Kanske måste vi även lära oss att uppskatta färden genom skogen. Att lita på våra egna processer, att vi gör de val som känns rätt för stunden och mer än så kan vi inte göra. För visst är det roligare att leta sig fram och upptäcka nya, fantastiska saker hela tiden, än att bara lunka framåt på en asfalterad motorväg. Eller som Lars Winnerbäck sjunger: Du har din egen väg att gå, skitsamma vilket håll, det kanske blir en liten omväg, men vad spelar sånt för roll?