Kritikgruppen - Odile Ducoin

Nu under hösten driver KulturUngdom tillsammans med Scenkonstguiden en fokusgrupp kring kulturjournalistik och kulturkritik, en grupp bestående av sex personer som under hösten fördjupar sig kring konsten att skriva om konst och scen. Under hösten kommer gruppen experimentera loss med olika typer av reflektioner, recensioner och publikationer. Vi tar på oss kritikerhatten och låter samtalet om konsten flöda!

Först ut är Odile Ducoin, 23 år som efter två år i Skåne, där hon bland annat studerat konceptuell scenkonst, nu flyttat tillbaka till Göteborg för att undersöka teaterscenen i den stad hon är uppväxt i.

Berätta, vem är du? 
Jag är en göteborgare på 23 år och har alltid varit intresserad av olika estetiska inriktningar, särskilt musik och bildkonst. När jag inte gör saker som har med kritikgruppen att göra så jobbar jag och sjunger med Göteborgs Ungdomskör.

Hur kommer det sig att du sökte till kritikgruppen?
Förra året studerade jag konceptuell scenkonst i Malmö och lärde mig en massa nytt om teater och annan scenkonst. Där fick jag även ta del av en massa olika föreställningar och mitt intresse för teater växte. När jag flyttade tillbaka till Göteborg i somras så hade jag med mig en tanke om att upptäcka vad det finns för scenkonst här. Dessutom tycker jag om att skriva och därför lät det som helt rätt grej, att få vara med i denna kritikgrupp!

Vad har du för själv för relation till kritik? Läser du slaviskt recensioner innan du köper biljett till föreställningen/filmen/utställningen eller är du rädd att bli för påverkad av andras åsikter och håller dig borta från att läsa något innan?
Jag läser nästan aldrig någon kritik innan en föreställning, men bara av den anledningen att jag sällan har tålamod till det. Det samma gäller annan information om föreställningen, som till exempel programbladet. Har jag sett något som gett avtryck så kan jag läsa en recension eller två för att ha som bollplank åt min egna upplevelse.

Vilken kritikerstil skulle du säga att du har?Är du en notorious recensent som inte kan hjälpa att hårt gradera dina upplevelser på en skala av fem, eller blir du oftast hänförd av konstupplevelser och har svårt att se utanför det rosaskimrande tillståndet de försatt dig i?
Oj, svår fråga! Jag har egentligen inte skrivit tillräckligt mycket för att veta det än. Men något rosaskimrande tillstånd hamnar jag sällan i. Eftersom jag misstänker att det finns fler än jag som hellre läser en bildtext än en hel recension, som är för otåliga för att ta sig igenom 2000 tecken, så vill jag experimentera med att helt enkelt skriva så korta recensioner som möjligt.

Är det något speciellt du kommer rikta in dig på under hösten? En specifik konstgenre eller form? 
Eftersom det är lite av ett personligt mål att lära känna Göteborg som scenkonst-stad, så är det vad jag kommer fokusera på!

Utöver att följa det du gör här i våra kanaler, kan en kika in mer av det du gör nånstans?
Inte som det ser ut nu, men det vore ju väldigt spännande om detta kanske kan bli något jag kan fortsätta dela med mig av via egna kanaler.

Odile Ducoins första text är en recension av föreställningen Juck <3 Lilith, Folkteatern Göteborg som även publiceras på KulturUngdoms Instagram. 

Kritikgruppen: Juck <3 Lilith, Folkteatern Göteborg 28/9
Odile Ducoin

Föreställningen JUCK <3 Lilith är ett collage av känslor, rörelser och viljor. Scenen som går i rosa, röda och lila toner, är en plats för köttslig dyrkan och personerna som rör sig på denna plats kastas mellan olika sinnestillstånd. Som publik sitter du nära händelserna på scen och juck-kollektivets utstrålning tvingar med sig alla.

Föreställningen har en organisk dynamik som är lätt att hänga med i utan att bli ointressant. Särskilt spännande är en uppvisning i körsång som blir till en urkraft som nästan får fysisk påverkan. Ljus och ljud lyfter föreställningen och får kort spela huvudrollen under ett upplivande oväder. Dansen är bra, men kunde gott fått ta större plats. Jag hade inte haft något problem med att sitta ytterligare 30 minuter om det bjudits mer av den varan.

Juck klipper och klistrar med allas våra bilder av vad sexualitet är - från twerken till den innerligaste av känsla och oavsett vilken definitionen är, så äger dom den.

// Odile Ducoin

Foto: Press Folkteatern