Skip to main content
20 dec 2018 Nicole Tagliati

Månadens poet: Nicole Tagliati

KROPPENS ÖVERGÅNG

I planeringen aktören strandsätter sin båt medan nöjen tvingas fram som en hicka

Symptomet, tecknet vill skrika ett potentiellt besked och varna om en erövring

Orden bryter tankarna regn, regn, regn i hamn som hölje av prismor, höljet släpper då och då igenom gnistor

Djungeln, hans pupill vidgade för att kunna erfara

Trädens bokhyllor skakade av frukter

Skalven man skola respektera och önska om att få kroppsliggöra

Det var vid denna tid aktören medvetandegjordes om urholkande resonans och att akten var den ende aktören

Akten visste

En blinkning med ena ögat

Otåliga händer klättrade på låren

De hade inte missförstått naturorden, snarare var under dess välde

Synergin vid den första upptäckten lär bli påkommen-

Klättra på barken, inte på låren

Det havets agerande flugna vidtog barken, vid varje självgranskning fann det flugna luta sig mot marken

En insyn när det sågs ut gav realiteten om fastighets skicklighet

Nere på marken sågs alla destillationer, botten och tak

Utforskning är inte normativt, det innebar icke att klättringen behövde en begravnings mottagning

Mot var vindens, de osynliga energiernas riktning

Mot aktören låg mark mot strandkanterna förde mot varann

Mot denna ö fanns mycket inflytande, vågor, och förtäring

Slipning av sandkorn

Men med mot markens likartade tryck kunde jämföras klättringen i den dendrit kronan

Sikten där talade endast rät med vågorna

Relaterat