Simon Ljungman har funnits med från start
Denna intervju är gjord av Christine Hellqvist, en av eldsjälarna som var med och grundade Kultur Ungdom (då Musik&Ungdom Väst) år 1994.
För att fira vårt jubileum har vi gett i uppdrag till Christine Hellqvist att göra några nedslag i vår ideella förenings historia och nuläge. Resultatet blev skriften "Kultur Ungdom: 30 år gammal - alltid ung" som samlar berättelser, minnen och reflektioner från föreningens tre decennier.
Simon Ljungman har funnits med från start. 1994 spelade han med Diggers, året efter med sina syskon i Sandhulebacke band i Musik Direkt (nuvarande Imagine). Sedan blev det Diggers igen och därefter Dr Andersson. Med dem vann han turnépriset i tävlingen 1997. Samma år fick han det allra första stipendiet ur Roger Magnussons Minnesfond för unga musikanter. I år har han hållit en workshop
på Imagine. Igen.
– Så fort jag får en förfrågan om att träffa unga musiker så gör jag det, säger Simon Ljungman. Det är ett sätt att minnas, att hitta hem, att jorda sig.
Kvällen vi ses är han mittemellan två konserter i Domkyrkan i Göteborg. Augustifamiljen spelar med gästartister och kör. Den orkestern är ett av hans hem i musiken, hans lokomotiv, hans gitarrskola. Mycket spel och mycket rep och han gillar det. Men Simon gör aldrig bara en sak, han är mångfacetterad och bred. Just nu är det verkligen frilansliv som gäller.
Från att ha varit helt inne i Håkan Hellströmvärlden i ett och ett halvt år, inklusive skivinspelning, Ullevikonserter 2022 och sommarturné 2023 så ägnar han sig resten av året och även 2024 åt diverse olika uppdrag. Bland annat har han gjort två stora körkonserter på Göteborgsoperan tillsammans med Fredrik Berglund under våren.
– Det är en härlig mix av allt, säger Simon. Jag har saknat att arrangera för kör, repen och workshopsen. Det finns så oändligt mycket att djupdyka i, som dirigentkursen jag går, och den klassiska musiken till exempel.
Han gillar att ta sig framåt men det är också fint att gå tillbaka till sådant han verkligen uppskattar – att spela med människor han tycker om.
– Jag vill ha plats på riktigt för vännerna, det måste finnas rum för det som inte är kommersiellt, konstaterar Simon.
När du tänker på Kultur Ungdom, vad tänker du då?
– Värme. Stort hjärta. Ett sammanhang där jag kände mig sedd. Vi unga fick vara vuxna och det var vad vi längtade efter – att komma ut på andra sidan. Jag var rastlös och när vi fick vara med i Musik Direkt 1994 tänkte jag: Att det kan få vara så! Om man får en knuff i den åldern… Inte många kom från en föräldravärld som sa: Ja! Det kommer att bära. Nej, utbildning är viktigt, sa dom. I Musik & Ungdom Väst/Kultur Ungdom var känslan att det här går att leva på. För de 5 000 stipendiekronorna for han till stiftsgården i Rättvik.
– Jag kände att jag ville ta mig själv på allvar och inte slösa bort pengarna. Jag hade precis fått tinnitus och behövde vila. Men jag skrev låtar också.
Det var en uppmuntran att få stipendiet, men alla framgångar det året med Dr Andersson och påföljande täta skriverier i lokaltidningen hemma i Alingsås, sågs inte alltid med blida ögon. Det blev en känga i ett julspex på gymnasiet till exempel. En förberedelse för de stora arenorna, menar Simon. Han lärde sig hur man dealar med sånt. Något han uppskattar mycket är alla möten under den tiden.
– Det var sån gemenskap mellan banden. Så många som fortfarande är aktiva.
I Håkan Hellströms band spelar en av dem som han knöt kontakt med då, nämligen Nils Berg. Och flera andra har han mött på och runt scenerna genom åren.
Många är killar. Simon har försökt påverka i annan riktning, men inte alltid lyckats. Det är fortfarande inte jämvikt mellan könen i musiklivet, men han tycker sig se en ljusning.
– Jag blev glad när jag såg Lars Winnerbäck med musiker senast. Det är på väg. För några år sedan var det ofta rena killband på turné. Nu finns fler förebilder och det finns nästan inga sammanhang där det inte reflekteras kring det här.
Det är ens ansvar som musikentreprenör att leta, menar han. I större och mindre sammanhang, det jobbet
ska bara göras.
Simon ser också en annan förändring i musiken. När han växte upp var bandkulturen stark. Nu sitter musikskaparna oftare för sig själva. Det syns även i Imagine som har en mycket större andel solister numera. Men det är bara att omfamna, tycker han. Även en solist mår bra med folk omkring sig.
Vad är det för workshops du har gjort på Imagine i år?
– Det blev låtskrivande den här gången. Annars har jag ofta jobbat med sången. Jag vet inget bättre, rösten är alltid med.
Simon Ljungman minns hur det var då på 90-talet när han själv startade det som skulle bli hans livslånga kärlek och karriär. Men det är inte nostalgin som gör att han fortsätter inom Imagine.
– Mötet med unga är det bästa. Så är det bara.
Född: 1979
Bor i: Göteborg
Familj: Stina + 3 barn
Yrke: Musiker (gitarrist, sångare), kompositör, arrangör, producent, körledare, kapell-
mästare m.m
Varit/är med i: Sandhulebacke band, Diggers, Dr Andersson, Hjärtats orkester, SeLest, Rymdens fisk, Augustifamiljen, Håkan Hellströms band m.fl
Kultur Ungdom-historia: Musik Direkt-deltagare 1994-97, styrelseledamot 99-00, minnesstipendiat 1997, Musik Direkt-vinnare 1997 med Dr Andersson, som blev MUV-produktionsgrupp 1999, flera gånger workshopledare på Imagine i Västra Götaland, inklusive årets säsong, och på flera Riksfestivaler.
Beställ skriften
Vi skickar gärna ett gratis exemplar av jubileumsskriften "Kultur Ungdom: 30 år gammal - alltid ung" till dig som är intresserad. Fyll i dina kontaktuppgifter i formuläret nedan så skickar vi boken till dig så snart som möjligt.
Christine Hellqvist är en av eldsjälarna som var med och grundade Kultur Ungdom (då Musik&Ungdom Väst) år 1994. Hon arbetade först som projektanställd med ansvar för kommunikation men var även involverad i föreningens ekonomi och arbete med Musik Direkt. När Roger Magnusson, Kultur Ungdoms grundare och första verksamhetsledare, gick bort 1996 tog Christine över hans roll. Hon ledde föreningen i fyra år och vikarierade även som verksamhetsledare 2007.
Foto: Patrik Gunnar Helin