Den Kärleken!
Kontaktperson |
Bodil Jansson |
Startdatum |
2026-04-24 |
Plats |
Dice theater |
Kommun |
Göteborg |
Projekt ID |
1777 |
Projektbeskrivning
¨Den Kärleken!¨ är en pjäs skriven av Anne Charlotte Leffler 1891, ett år innan hon dog. Den börjar med en komisk ton och introducerar olika karaktärer med sina varierade syner på feminism. Huvudkaraktären Vendla ska hålla i ett fördrag dagen efter och ska använda sina rumskamrater som testpublik. Det går snett när herrarna i huset börjar kritisera hennes text innan hon ens kommit förbi rubriken. Detta slår hårt speciellt för att hon är kär i en av dem, Rudolf. Trots fiaskot som slutar i skrik och tårar så förlovar de sig. Manipulation är temat som glänser igenom pjäsen med fokus på våld inom nära relationer samt hedersvåld. Det mest hemsökande är att det inte banar ut särskilt annorlunda från hur det hade sett ut idag. Detta var en stor punkt av diskussion för oss medan vi jobbade på projektet, det var väldigt viktigt för oss att representera händelserna sanningsenligt och inte förminska tyngden i situationen som utspelade sig framför publikens ögon. Det var vårt mål att upplysa publiken om att saker inte har förändrats så mycket trots den nya synen på ett sånt brott. Tecknen kryper fram och det är ibland omöjligt att se dem innan det har inträffat, även då är det svårt att se utvägen ur en sådan situation vilket vi visar när Vendla väljer att återvända till Rudolf som utsatt henne. Därför var vi så medvetna om vad komiken hade för funktion. Det är inte ett lätt ämne att ta upp men med ett så nyanserat manus och otroligt begåvade skådespelare så blev jobbet mycket lättare. Det första som drog oss till pjäsen var de lesbiska undertonerna mellan Vendla och hennes bästa vän Gunborg. Gunborg agerade som ett fyrljus för Vendla i hennes mörkaste stunder, kärlek behöver inte vara krävande. Det blev ännu en chans att visa olika manipulations taktiker då Rudolf separerar Vendla från alla sina vänner och isolerar henne från omvärlden. Projektet var utmanande för oss alla att öva inför och spela i den mån att materialet var så tungt stundvis men det var mer än värt det på grund av den positiva responsen vi fick av publiken. Det stärkte oss att höra att det vi gjorde var viktigt och verkligen rörde folk.
