09 sep 2022

Att bli synlig - En konstutställning om psykisk ohälsa

Vi blev uppmärksammade om en utställning som ställs ut i stadens offentliga rum under hösten, som visar på kopplingen mellan kulturen och det psykiska måendet - Att bli synlig. Vi tycker att det är en viktig dialog och intressant debatt att höra mer om - därför ställde vi några frågor direkt till Nicole Lindblom Reitz som är del av referensgruppen Power to the Youth hos Göteborg & Co, för att höra mer om hur idén kom till och vad utställningen resulterat i för lärdomar och kunskap.

Hej Nicole!

I oktober är det dags för invigning av utställningen "Att bli synlig" som är en länk mellan kultur och psykisk ohälsa. Vad kan du berätta om utställningen?

Det stämmer! Utställningen kommer bestå av 68 skärmar med konst som ställs ut 28 oktober - 31 januari 2023 på Milleniumplatsen vid Stora Teatern i Göteborg. Utställningen är en del av Göteborgs 400-årsjubileum och är en av tre utställningar på temat hälsa, och just denna utställning lyfter psykisk ohälsa och kreativt skapande. Utställningen gjordes delvis i syfte att skapa delaktighet kring hälsofrågor och på så sätt öka välmåendet i staden och regionen, men också i syfte att lyfta grupper som vanligtvis inte får ta plats i de offentliga rummen. Att göra det osynliga synligt!

Hur kom ni på idén kring utställningen?

Jubileet har tidigare haft flera andra utställningar som behandlat olika teman. Detta mobila utomhusgalleri kallas för ”Hela Stadens Galleri” och utställningen ”Att bli synlig” är alltså en del av detta. Att det skulle handla om just psykisk ohälsa och kreativt skapande hade dels sitt ursprung i fokusåret hälsa, men vi i Power to the Youth var också med rätt så tidigt i processen när vi var med och bestämde temat på utställningen. Vi var rätt så överens om att det var just psykisk ohälsa som vi kände var viktigt att lyfta genom utställningen eftersom det är en viktig fråga som rör många unga i staden. Vi hoppas att den ska kunna sätta ringar på vattnet och väcka tankar och diskussioner!

Hur har ni jobbat med framtagningen av utställningen?

Vi har sett ett brett samarbete över hela staden för framställningen av utställningen vilket varit jätteroligt! Dels så har vi Sahlgrenska Universitetssjukhus där Inez Edström Thoresson och Stefan Karlsson håller i en verksamhet som finns i anslutning till de psykiatriska vårdavdelningarna på sjukhuset. Där har våra konstnärer skapat konst som kommer utgöra ungefär hälften av de 68 skärmarna. Utöver detta så har vi även med konst från projektet Norma – en kreativ verkstad för unga kvinnor och transpersoner med psykisk ohälsa, och Stiftelsen Gyllenkroken som är ett kultur- och aktivitetshus för personer med psykisk ohälsa. Dessutom har socialförvaltningarna från alla de olika stadsområdena i Göteborg, förskoleförvaltningen och äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen, alla bidragit med konst från utvalda verksamheter. Dessutom finns det med ett manifest om vad vi unga tycker är viktigt för staden och som beskriver hur vi hoppas att staden kommer se ut om 100 år. Bakom manifestet står vi i Power to the Youth, Ungdomsfullmäktige, demokratisatsning med ungt inflytande, Angereds ungdomsråd och Östra Göteborgs ungdomsråd. På så sätt har den röda tråden i framtagningen varit att lyfta så många olika röster i staden som möjligt.

Vad ser ni för koppling mellan konst och psykiskt mående? Egna erfarenheter?

Jag har personligen inte den kunskapen eller erfarenheten men jag har fått ta del av information från mina kollegor som varit med i processen om att kreativt skapande är ett jättebra verktyg för att tackla psykisk ohälsa. Det blir en annan form av att uttrycka sig och har visat sig vara både meningsskapande, läkande och hälsofrämjande. Inez har till exempel berättat om hur den konstnärliga verksamheten på Sahlgrenska blev en frizon för kreativt skapande och hur konsten kan fungera som en sorts bearbetning utan att behöva använda ord. En sorts ordlös uttrycksform. Utifrån dessa berättelser tror jag att konst kan hjälpa mot psykisk ohälsa även utanför psykiatrin och hjälpa till att sätta ord på det som inte alltid går att sätta ord på. Jag själv har dessutom dansat mycket i mina yngre dagar och jag vet hur otroligt mycket det gjorde för mitt mående. Dansen blev en plats för att både släppa och bearbeta allt. Det blev som ett sätt att få ur sig all stress och press som jag tror att många unga kan känna igen sig i.

Vad drar du för slutsatser efter denna process och utställningen som nu står klar?

Mina slutsatser är att kultur är så otroligt viktigt, även inom fält där det kanske inte känns helt givet! Jag drar även slutsatsen att det går att göra grymma samarbeten över hela staden för att få med så många röster som möjligt, från ung till gammal!

Vad vill du skicka med andra unga kulturutövare?

För de unga som redan är kulturutövare vill jag egentligen bara skicka med ett hejarop om att fortsätta med det ni gör! Jag hoppas att vi kan hjälpas åt att sprida kunskapen om hur mycket kultur kan bidra med, både för individen och för samhället!