Från schlätta till Stockholm - två metalheads möter svensk musikhistoria
Att Sverige är ett stort land inom hårdrock och metal kanske inte undgått någon? Under hela våren och fram till slutet av september är utställningen Total Metal på Kulturhuset i Stockholm öppen. Den lyfter fram Sveriges historia inom hård musik och är kurerad av musikjournalisten Ika Johannesson.
Kultur Ungdom lät två ungdomar från Skaraborg åka iväg på en resa för att ta del av utställningen och göra ett reportage om den. Josef Luukinen och Edvin Wiik - två metalheads från Skaraborg berättar här i ett reportage om sin upplevelse av utställningen Total Metal.
Reportage och bilder av Josef Luukinen & Edvin Wiik
Vår dag började med att vi gick upp tidigt på mörra för att åka från Vara till Stockholm. För två tonåringar från schlätta var det lite svårt att hitta, men till slut hittade vi till vår destination som var kulturhuset.
Väl inomhus var vi skyddade från regnet. Man behövde gå upp till 5:e våningen och direkt när vi kom upp, rakt framför ögonen på oss, såg vi vår slutdestination. Vi gick till disken och blev trevligt bemötta. Besökare under 18 fick också gratis inträde och då blev vi glada.
Första rummet vi kom in i var ett stort mörkt rum med en skärm. På skärmen såg vi en inledande video om den svenska metal-historien. Den inkluderade små klipp och intervjuer från svenska band/artister genom alla tider, såsom Yngve Malmsten från 80-talet till Bloodstain i nutid. Detta gav oss en överblick vad denna utställning kommer handla om.
När vi kom ut ur filmrummet började själva utställningen. Vi visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig. Hela utställningen var väldigt utspridd så man fick välja vart man skulle gå först. Det första våra ögon drogs till var en vägg full med svenska skivomslag av alla genrer och estetiska karaktärer. På väggen kunde vi se vilka detaljer det kan finnas på omslagen och hur mycket tid det läggs på bilderna. Det visar hur metall-konsten inte bara är musik utan även bildkonst.
Direkt till höger fanns även en skylt om Total metal som berättade vad utställningen handlar om. Den gav en bra överblick på vad vi skulle se och hur det brutala soundet har fått en sådan stor plats i samhället, från att vara sedd som ett oväsen från ungdomarna. För oss unga esteter var det lite svårt att läsa allt men intressant var det. Det var dock inte bara en skylt om hela utställningen. Det fanns flera skyltar och sektioner som fördjupade sig i olika genrer och mer. T.ex kring Death Metal och Black Metal.
Vi kom vidare och såg ett rum som såg ut att ägas av ett metalhead på 90-talet. Edvin skämtade och sa att det typ är lika stökigt som våra rum, (vilket det är). Vi såg på rummet och tänkte på hur detta skulle kunna vara våra rum om vi hade vuxit upp under 80/90-talet.
Senare fick vi se hur en skivbutik som var en viktig del av metall-historien såg ut. Den skulle efterlikna House of Kicks vilket är en skivbutik belägen i Stockholm. Butiken finns faktiskt fortfarande kvar fast med namnet Sound pollution men sånt är inget vi från schlätta nånsin hört talas om.
Vi fick se flera bord som hade teckningar, skisser, kassetter och brev från band såsom Opeth, Mayhem, Entombed och mer. Många av dessa brev var också mellan de olika banden. Även om vi båda tyckte att vissa saker var lite svårt att läsa så tyckte vi att det var intressant. Det var också coolt att se alla teckningar och målningar som de olika artisterna har gjort. Detta visar att många metal-artister inte bara är kunniga inom musik, men också konst.
Mycket fanns det om Bathory. De hade till och med ett eget bord med prylar. Det tyckte vi var förtjänat eftersom de ändå var starten för svensk black metal och ett väldigt bra band enligt oss.
Efter att ha kollat och läst igenom bandens förflutna liv så gick vi in i ett rum där det visades en film. Det var en intervjufilm gjord av Ika Johannesson (skaparen av utställningen). Videon hade med flera människor som vi fann bekanta. Bland annat medlemmar från Watain, Opeth och Ghost. Här pratade de om hur och varför denna genre blev till och hur det var att starta banden. De pratar också om influenser till genren då folkmusik och Abba kommer till tal.
När vi gick runt såg vi en del objekt uppställda i montrar. Vi såg instrument, bandtröjor och massa rekvisita som varit känt inom svensk metalhistoria. Både saker som var helt nytt för oss och saker som verkade mer bekanta.
Vi tyckte också det var coolt med den större rekvisitan de hade. Vi såg bland annat Sabatons trum-tank, en ghostdräkt och Amon Amarths vikingabåt. Det var inte vad vi förväntade oss att se inne på kulturhuset men det var väldigt coolt att det fanns. Det var också väldigt mäktigt att se dessa rekvisitor som har använts av våra idoler i år och dar.
Detta var dock inte allt vad utställningen hade att erbjuda. Vi hittade nämligen en replika av Entombed korset. Då tänkte vi båda att vi får ta en bild framför det och så blev det.
Då det fanns mycket att titta på behövde vi släppa loss lite. Det fanns nämligen ett rum designat som en replokal där man fick gå in och spela. Både jag(Josef) och Edvin brukar spela musik ihop så vi gick in och började lira. Vi både improviserade och spelade nån låt från vårt eget band. Det var härligt att få släppa lite på fokuset och bara ha kul. Vi spelade så högt och intensivt att vi båda nästan fick tinnitus, men det är precis så metal ska vara. Efter oss gick det till och med in två yngre grabbar och lirade ihop och det var fint att se att den yngre generationen fortfarande har lovande metalmusiker.
På utställningen fanns också ett mixerbord där vi kunde testa att mixa färdiga låtar på det sätt vi ville. Vi konstaterade dock att black metal är svårt att mixa ”fint”. Det kvittade om man sänkte diskanten eller basen, det lätt lika skränigt ändå. Även om det var svårt att göra bra var det ändå kul att mixa en metallåt.
Vi hittade även en bild vilket vi tyckte var lite kul(med tanke på att en av oss heter Josef). Det var lite tråkigt att veta att man blivit mördad.
Det sista vi såg var ett klipp på en TV i ett litet rum där man kunde se intervjuer och klipp från nyare band av olika slag, t.ex Bloodstain. Det kändes kul att se att Total Metal även lyfte upp nyare band som försöker och kanske blir Sveriges metal framtid. Vi såg också ett par fåtöljer som såg väldigt sköna ut. Där kunde man sitta och läsa i hårdrocks-tidningar. Hade vi haft mer tid och koncentration så hade vi kunnat sätta oss och läsa men det gjorde vi inte.
När vi var klara kände vi en pepp att lira och fortsätta med musiken. Vi kände hopp och stolthet för svensk metal. Metal har en rot i Sverige men trädet kommer aldrig sluta växa.
Efter att vi hade varit på utställningen skulle vi sticka till en gitarrbutik. Vi hittade också Bengans skivbutik på vägen så vi kikade in där bara för att. Sedan fortsatte vi vår resa.
Vi kom fram, men denna butik var inte så inriktad på metal som vi hade hoppats på. Därför stack vi till en annan där vi hann vara i hela 5 minuter innan det stängde.
Att komma dit var faktiskt inte allt för svårt men att komma tillbaka var ett jäkla elände. Vi visste inte om vi skulle ”häröta” eller ”däröta” och plötsligt var vi på ett tak. Men det löste sig till slut. Vi kom fram till tåget i tid, helt utmattade. Sedan var det bara en lång resa med tåg, buss och mer tåg hem. Vi lärde oss nya grejer om den svenska musikhistorien och vi fick en unik upplevelse. Detta är något vi rekommenderar för alla musik och särskilt metal intresserade.
Det var en kul resa som vi alltid kommer att minnas.
Skriven av Josef Luukinen & Edvin Wiik
