Lekfull stickning utan pekpinnar
KulturUngdoms slöjdhandläggare Elin har träffat mångslöjdaren Ulrika Roslund Svensson som tidigare i år fick K-pengar för sitt arbete med projektet Skapistisk stickning, en textfri stickbok!
Hej Ulrika Roslund Svensson! Berätta lite om ditt slöjd- och bokprojekt Skapistisk stickning som fått K-pengar!
Jag ville ta fram ett textfritt stickhäfte, istället baserat på teckning och bild som kan användas i undervisnings-sammanhang där språket på något vis utgör ett hinder. Jag ville i största möjliga mån utelämna text göra häftet tillgängligt för alla personer oavsett modersmål eller läskunnighet. Jag ville också pröva att formulera ett nytt förhållningssätt till stickning genom färg, form och gestaltning istället för tekniskt kunnande. Att tydligare länka samman slöjd och konst. Häftet utgår från noterade behov under projektet ‘Sticka o samtala’ som ägde rum på två olika flyktingboenden mellan 2016-2017.
Hur har du jobbat med detta?
Jag har slutfört tolv provlappar. Det arbetet har varit intuitiv process med restgarner som snarare vill betona ett lekfullt lärande än hantverksskicklighet. Sedan har jag har arbetat fram fotografier utifrån årstidens färger som är komponerade likt en klassisk färgcirkel. De kompletterar de stickade provlapparna och är med sin utgångspunkt i naturen en demokratisk tanke om form och inspiration som alla har tillgång till. Naturens former, färger och årstidsskiftningar är den röda tråden i häftet.
Jag har tecknat sju moment; uppläggning, slätstickning, avigstickning, avmaskning, ökning höger, ökning vänster samt minskning höger och minskning vänster. Resårstickning är beskrivit genom fotografi. Jag har gjort grundteckningarna i Photoshop och därefter satt ihop bilderna till en synlig process i inDesign. När jag gjort beskrivningarna har jag först filmat mina egna händer när de stickar momentet, från mitt eget perspektiv som om kameralinsen vore mina egna ögon. Därefter har jag ur filmen plockat ut de nödvändiga momenten som behövs för att förstå skeendet i sin helhet. Sedan har jag tecknat ovanpå de valda filmade stillbilderna i Photoshop. För att kunna göra detta har jag införskaffat en ritplatta. Denna metod har varit ypperlig! I att betrakta filmen om och om igen ser en plötsligt små detaljer där fingrarna ändrar position och hjälper tråden att hamna rätt. Min tanke är att händerna skall innehålla så få detaljer som möjligt fast ändå vara tydliga i vilken position de innehar.
Jag ville berätta om ett lekfullt förhållningssätt utan pekpinnar.
Stickning i detta sammanhang handlar i ett första steg om tillgången på material, därefter ens kunskap och förmåga. Utifrån det formas stickningen. Det är viktigt att ta det i den ordningen för att leken skall kunna växa och utvecklas.
