Lina Palmlöf

Lina Palmlöf
21 år
Tanum
hon/henne

Då: Allt är svart och vitt. Även det oklara: där hamnar det svart-vita bara i en ointressant blandning av relativitet när det väl kommer till kritan; platta dödlägen.

Nu: Attans, med ett öppet sinne märker man att det ju inte alls är svart och vitt! Upp kan vara ned och saker som har mening ur ett perspektiv existerar inte alls/blir något av en helt annan natur i ett annat, och vice versa. Allt är suddigt. Vackert och fult och konstigt. Och våra sinnen är eteriska, bräckliga, och inkonsekventa, samt dessutom helt i det mycket begränsade språkets nåd. Perfektion och sökandet efter absoluta regler att följa i hopp om garanti av absoluta svar är en dåres sysselsättning. Jag kliver ned från min höga häst; ödmjukhet — nästa. Men det är absolut lättare sagt än gjort.

Sen: Jag har förhoppningsvis *håller båda fingrarna i kors* kommit underfund med hur man kan orientera sig i denna vidunderliga värld lite bättre. Förväntar mig ingen allmängiltig och världsomvälvande upplysning i form av en gudomlig uppenbarelse eller så. Men att få växa och åldras till en vis och livserfaren häxa hade inte känts så dumt.

Motto: Den digitala tidsålderns prioritering av effektivitet och bekvämlighet dödar aktivt essensen av livslust, nyfikenhet, mänsklig gemenskap, lek, och generell lycka, och lämnar oss människor desorienterade, över- och understimulerade, fördummade, segt passiva, och ensamma. Det vill inte jag gå med på; öhm jag vill typ leva ett spännande, socialt rikt, mångfacetterat, och utmanande liv, istället! Just det förblir svart-vitt.

Läs hennes krönikor här!