Krönika: Rekordbrytande inom äventyrsidrott är andefattigt
Då och då får man läsa om nya pionjärer inom gruppen av så kallade äventyrsidrottare. Rekord slås gång på gång, och nya grenar av utmaningar uppstår kontinuerligt. Jag syftar på bergsbestigning, dykning, grottkrypning, etc. Vi applåderar och beundrar de som fullföljt dessa utmaningar: den kaliforniska klättraren Alex Honnold tog sig upp för en 900 meter lång granitvägg utan rep på bara tre timmar och femtiosex minuter! Men vad är det vi faktiskt applåderar? Vad är det egentligen som gör dessa handlingar till så kallade stordåd? Någon sätter upp ett ytterst specifikt och ofta högst fysiskt utmanande mål, de utför uppgiften, och blir krönt med titeln legendar; en inspiration. Men varför? För att de varit uthålliga? För att de tydligen är bra på styrketräning? För att de är modiga som tar risker? Visst kan det vara oerhört fascinerande och vackert att se vad den mänskliga kroppen och psyket faktiskt är kapabelt till; det är en sann konst och disciplin med fysisk träning. Men har det inte gått för långt? I mina ögon är en prestation inom en av dagens äventyrssporter blott en ytlig och i hög grad fiktiv bragd som överskuggar andra möjligheter, och jag ska förklara varför.
Vid första anblick har äventyrsidrottarna tur som får jobba med det de älskar mest, vilket de ju delvis också har. Men känns det inte lite platt med att endast slå rekord på den endimensionella skalan av tid och/eller fysiska avstånd? Man blir lockad av konceptet som säger att det kan sättas ett mått på ens hängivenhet till ens passionsobjekt, i formen av absoluta resultat i kajakmaraton. Men kanske är det dags för folk att svälja det stora pillret av att det möjligen inte finns någon objektiv sanning, och därav inte heller någon väg till att från någon objektiv synvinkel maximera sin mänskliga existens, inte ens genom att på ett bestämt sätt syssla med det man bryr sig om mest i hela världen. I dagens samhälle blir individens behov av att känna sig älskvärd nämligen manifesterad i ett bottenlöst driv till att prestera, som konsekvens av samhällets kapitalistiska ordning; när individen blir kommodifierad och dess värde utgörs av en lista av resultat är det ju inte konstigt att man betraktar vistelsen och relationen till naturen som en individbaserad prestationssyssla. Men tänk vad mycket mer man skulle kunna öppna upp för, om man förstod att kärlek inte är något man kan intjäna genom framgång.
Slutligen finns det något besynnerligt i argumentet “det har aldrig tidigare gjorts”, som att det skulle finnas något egenvärde i komplett originalitet och nymodighet. I den amerikanska filmen Garden State från 2004 porträtterar Natalie Portmans karaktär detta genom att utföra diverse improviserade omaka rörelser och ljud likt en absurd dans, och sedan säga att hon precis gjort något som ingen annan människa tidigare har gjort. Gör det hennes karaktär till en makalös pionjär? De flesta skulle nog säga nej. Varför skulle då motsvarigheten för rekord inom sportvärlden vara något mer anmärkningsvärt?
Människans individuella liksom kollektiva sinne är exceptionellt formbart. Tänk om vårt insnöande på strikt fysisk prestation inom äventyrssporter målar in oss i ett hörn från vilket vi inte förmår se horisonten av alla andra oändligt spännande möjligheter? Om att vara starkast, modigast, och snabbast nu inte är det absoluta måttet på en människas relation till naturen och att röra sig i den, vad kan det då vara? Man skulle kunna dra en parallell till barnlekar. Det äventyrsidrottare sysslar med idag är exklusivt “försten dit” och “herren på täppan”. Men tänk vad spännande det hade varit om vi hade kunnat öppna upp för vad som för metaforen av barnlekar skulle motsvara kull, kurragömma, burken, zombiekull, snöbollskrig med invecklad politik, Robin Hood-aktiga strider, etc. Det kanske är dags att byta lek, för jag har i alla fall tröttnat.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
