Krönika: Tröttsamma könsroller
Ibland får jag en känsla av att samhället går bakåt när det gäller feminism. I somras satt jag till exempel och skrollade på tiktok när fick jag upp ett inlägg som handlade om Sabrina Carpenters nya album Man’s Best Friend. Omslagsbilden hade väckt reaktioner. För att hinta lite om meningen bakom titeln handlar inte sägningen om en hund i det här fallet. På bilden står nämligen Sabrina på alla fyra i en kort, tight klänning medan en kostymklädd gestalt håller en test av hennes hår i ett hårt grepp. Jag är en lögnare om jag inte medger att jag fick en riktigt dålig smak i munnen av detta. Det här är alltså en av världens största artister just nu, en förebild för många barn. Att med flit förnedra sig själv på det här sättet leder till en romantiserad bild av det patriarkala samhället.
Jag upplever att feminismen har minskat de senaste åren. Det har liksom blivit en radikal åsikt som ingen vågar stå för. Jag pratade med en kvinna för ett tag sedan. Hon berättade att hon inte kallar sig själv feminist då hon inte tycker att kvinnor är bättre än män. Istället ser hon sig själv som humanist på grund av att hon tycker att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar. Det här argumentet hör jag lite då och då, och det är faktiskt inte så starkt som vissa verkar tro. Att säga att man inte är feminist och sedan förklara att man står för det feminismen innebär, alltså jämställdhet, är aningen komiskt. Det visar mer på fördomsfullhet än kunskap.
På sociala medier kan man tydligt se hur föråldrade normer sakta men säkert blir en del av samtiden. Att visa upp sitt liv som hemmafru är inte längre gammaldags utan estetiskt tilltalande. Män tycker att kvinnor är korkade och kvinnorna håller med. Nya fenomen uppstår. Ett exempel är tjejnyår som äger rum i början av september. Om jag har förstått traditionen rätt så är det en tid då kvinnor ska ställa om inför hösten, och vara så härliga och tjejiga som det bara går. Anledningen till att detta begrepp sticker så mycket i mina ögon är just betoningen på ”tjej”. Det eldar liksom på fördomen om att kvinnors enda vilja är att sminka sig och vara söta. Men det jag stör mig allra mest på är att många kvinnor verkar tro att fenomen som tjejnyår gör anspråk på någon slags feminism, när det i själva verket är helt tvärtom.
Efter att ha analyserat de här exemplen så hittar jag faktiskt bara en gemensam nämnare: Stereotyper. Jag överdriver inte när jag säger att det är grunden till nästan alla världens problem. Det är ganska skrämmande om man tänker efter. Det faktum att könsroller fortfarande är brinnande aktuella gör mig mörkrädd. Det känns som att vi är så fixerade vid att placera oss själva i fack, att vi glömmer bort att vi i själva verket bara är människor. Jag hör många prata om hur män, respektive kvinnor, beter sig. Men är det verkligen könsidentiteten som skiljer oss åt? Alla människor är olika, och bara för att jag identifierar mig som en tjej betyder det inte att jag är lik alla tjejer.
En viktig sak att komma ihåg är att det är vi människor som har hittat på alla normer och stereotyper. De står liksom inte skrivna i våra händer när vi föds, och vi har ingen aning om att de finns förrän någon berättar det för oss. Jag tycker det är riktigt tråkigt att vi fortfarande lever i ett samhälle där kvinnor och män ses som raka motsatser till varandra. Det skapar onödiga gränser. Jag hoppas att människor i framtiden får leva i en värld där feminism inte behövs, men just nu har vi en lång bit kvar på den vägen.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
