Krönika: Kulturkrock och frukostchock i Florens
En snöig förmiddag i slutet av januari satte jag mig, tillsammans med ett antal klasskompisar, på ett flygplan med destination Florens. Utrustad med presenter, bristande italienskakunskaper och många fler fina kjolar än vad man behöver för en vecka utomlands, var jag redo för att delta i ett utbyte som min skola organiserat. Det går kort och gott ut på att bo hemma hos en jämnårig och dennes familj, följa med till skolan och uppleva en annan kultur. I höstas besökte den italienska klassen oss i Sverige, och nu var det alltså vår tur att göra samma sak. Superspännande - och jättenervöst. Tankarna som snurrade i mitt huvud var många, och jag började fundera på vad jag egentligen gett mig in på. Hur ska man bete sig när man kommer till en plats där man aldrig varit förut och hamnar mitt i en helt annan kultur?
Bara ett par dagar efter ankomsten insåg jag och mina kompisar att vardagslivet i Italien var helt annorlunda från vad vi var vana vid. Frukosten består bara av sötsaker! Man äter middag när vi tycker det är dags att ta på pyjamas! De går i skola på lördagar! En sen kväll efter en lång och intensiv dag, när de flesta av oss bara ville sova, hade våra utbytespartners bestämt att hela klassen skulle gå ut och hänga på någon slags ungdomsgård. Vi svenskar, som var trötta och ovana vid det här sättet att umgås, trivdes inte i den stimmiga lokalen och ställde oss istället utomhus. När vi stod där och huttrade i januariregnet började flera av oss att knorra: Varför är dagarna så långa på det här stället? När är det dags att gå härifrån? Varför anmälde man sig till den här resan över huvud taget? Det hade varit lättare att stanna hemma.
Hoppsan, vänta lite nu. Sa jag att det hade varit lättare att stanna hemma? Såklart att det hade varit det! Det är alltid lättare att inte lämna sin trygga lilla kulturbubbla, där man kan språket, äter mat vid rimliga tider och vet hur duschen fungerar. Går man dock aldrig utanför sin komfortzon och upplever de där stunderna som är svåra och obekväma, blir det tillslut omöjligt att lära sig något nytt. Genom att bli nedsläppt i någon annans vardag inser man hur oerhört många människor det finns i den här världen, och att varenda en av dem lever sitt eget liv. Om man i en sådan situation vågar ta steget ut ur trygghetsbubblan för att pröva, undersöka och lära sig om det som känns nytt och främmande leder det till att man bättre kan förstå andras värderingar, val och levnadssätt. Det skapar inte bara ett rikare och mer intressant liv för individen - i förlängningen gynnas hela samhället.
Att möta nya kulturer kan vara fullkomligt utmattande. När man inte vet hur saker fungerar känner man sig både förvirrad och otillräcklig, och det är frustrerande att inte kunna leva som man är van vid. Samtidigt fick jag uppleva massvis med saker jag kanske aldrig hade fått göra på hemmaplan, som att äta fyrarätters med hela tjocka släkten och se hur gemenskap prioriteras på ett helt annat sätt än det ofta görs i Sverige. Och att få äta kakor till frukost var ju visserligen annorlunda, men inte helt dumt. När jag vid veckans slut återigen stod på svensk mark och kände den nordiska iskylan i ansiktet delade två olika tankar på utrymmet i mitt huvud: det där var kanske den mest intensiva veckan i mitt liv. Jag vill göra det igen.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
