Där hela livet får plats
KulturUngdoms landbygdskorre Astrid Pleijel besökte Landsbygdsriksdagen i Jönköping med målet inställt på att känna av hur dagens politik påverkar unga i Sveriges landsbygder.
Jönköping välkomnade mig med grått och regnigt väder. Det första jag gjorde var att köra vilse, trots att jag inspekterat kartan noga på förhand, men hittade till slut rätt. Målet med min resa till Jönköping var att besöka Landsbygdsriksdagen för att känna av hur dagens politik påverkar unga på Sveriges landsbygder. Egentligen skulle jag varit där redan 2020, men då ställdes det in på grund av pandemin. Så även 2021. Men i år var det äntligen dags!
Inledningen lördag morgon var en aning oväntad. Vi möttes av en professionell trollkarl på scenen. Motiveringen till detta förstod jag senare var att han var där för att sprida magi i landsbygdspolitiken. Och det kanske han gjorde, men för min del började det riktigt intressanta först efter alla inledande shower och föreläsningar. Under helgen hölls ett antal seminarier, och fler än väntat handlade om just ungas villkor på landsbygden.
Mitt första seminarium hölls av MUCF och handlade om att skapa mötesplatser för unga HBTQI+-personer. Där mötte jag representanter för föreningen Lesbisk Makt, som har ett projekt som heter Lesbisk Plats som handlar om att skapa bättre förutsättningar för att unga HBTQI+-personer som är kvinnor, ickebinära och/eller transpersoner ska kunna leva ett meningsfullt liv i landsbygd. Efter seminariet pratade vi lite om hur de jobbar med att skapa trygga mötesplatser, och att HBTQI+-personer ofta upplever sig som extra synliga på små orter. Sofia Skoglund och Rebecca Sutton berättar för mig hur viktigt det kan vara bara att det sitter en lapp uppe, för att visa att en inte är ensam, och att ett möte kan vara livsavgörande för en person även om den personen är den enda som kommer på ett möte. De fortsätter berätta om hur de arbetar:
“För att skapa trygghet på aktiviteter för HBTQI-personer kan det vara en bra metod att ha en hemlig lokal, och att denna enbart meddelas till de som anmäler sig. Alltså att den inte är känd för allmänheten.”
På det sättet går det bland annat att komma runt känslan av att vara extra synlig som HBTQI+-person på landsbygden och öka både trygghet, delaktighet och inflytande.
Efter mitt möte med Lesbisk Makt besöker jag föreningen Unga på landsbygdens monter i utställningen, där jag träffar Jenny Pettersson, Sindre Skansen och Pontus Gunnarsson. Vi pratar kort om vad som är det viktigaste för unga på landsbygden just nu, och det enhälliga svaret blir: Utmana den urbana normen. Jag frågar hur vi bäst gör det, och Jenny formulerar det såhär:
“Sprida goda exempel! Att man visar unga att det GÅR att ‘bli kvar’ och vara nöjd med det, vara lycklig, framgångsrik, social och engagerad. Man är inte mossig och omodern för att man bor på landet. Detta måste visas med både ord och handling!”
Även Sofia Lindgårde, som jobbar som redovisningsekonom och driver ett konsultbolag med fokus på landsbygdsfrågor och som under lördagskvällen mottog Unga på landsbygdens pris “Årets grymmaste håla” å sin hembygd Holsljungas vägnar, är inne på samma spår:
“Jag tror det är viktigt att visa på goda exempel, att man kan bli ‘något’ även om man inte flyttar till stan. Tekniken gör att platsen är mindre viktig, samtidigt som den gröna vågen som uppkommit i takt med corona samtidigt gör platsen väldigt viktig. Jag tror också det är viktigt att belysa att landsbygden är en plats där hela livet får plats och inte bara är en plats dit man åker på fritiden.”
Just det här att hela livet får plats på landsbygden är återkommande i många av de samtal jag har, och kan inte låta bli att undra om det inte är så att hela livet liksom får MER plats på landsbygden. Både Jenny och Sofia säger att just utrymmet är en av de bästa sakerna med att bo på landsbygden.
På lördagseftermiddagen hölls ett två timmar långt politikersamtal. Jag såg fram emot att höra vad Sveriges höjdare hade att säga om ungas villkor på landsbygden, men blev besviken när det enda som verkade röra unga var att “skolan ska fungera på landsbygden också”. Det kändes minst sagt trist. Desto viktigare då att Hela Sverige ska leva, som arrangerar Landsbygdsriksdagen, haft många seminarier på ämnet. Det ska de verkligen ha en eloge för.
Jag skriver “unga på landsbygden” men det är en förenkling. Egentligen borde vi kanske prata mer om landsbygder än landsbygden. Varje landsbygd har sina unika förutsättningar och utmaningar, och därmed har också de unga som växer upp där det. En sak har dock landets landsbygder gemensamt: att skapa grundläggande förutsättningar för unga på landsbygden att bygga ett eget liv. Trygga mötesplatser, liksom de som Lesbisk Makt och MUCF jobbar med är en del av det. När jag frågar hur exempelvis MUCF kan arbeta för att skapa fler trygga mötesplatser är svaren enhälliga: åk ut och möt människor i deras vardag - åk dit unga redan är. Samverka med det föreningsliv som redan finns.
Digitala arbetssätt är en annan grej som möjliggör för människor att leva sina liv på nya sätt, där ett liv på landsbygden inte nödvändigtvis måste betyda ett liv som livsmedelsproducent eller skogsbrukare. Jenny Pettersson säger att “det är väl min viktigaste poäng, att man kan studera nästan vad man vill utan att behöva flytta permanent till den orten. Jag blir typ lyrisk när jag tänker på det: att kunna bo i landsbygd eller glesbygd och studera statsvetenskap, juridik, litteratur, sjuksköterska, fysioterapeut…”.
En tredje grundförutsättning är bostäder. Ofta saknas möjlighet att flytta hemifrån på sin hemort, något Sofia Lindgårde tycker bör förändras:
“Vad gäller boendet så bör det finnas fler billiga hyresrätter på landsbygden så att man som ungdom får chansen att flytta hemifrån men ändå bo kvar på orten. Samma typ av lägenheter kan också locka äldre att sälja sina hus och på så sätt få till en bostadsrotation. Det är synd att kommunala bostadsbolag inte satsar så mycket på orterna utanför centralorten, utan att det ska behövas lokala entreprenörer som vill satsa. Men det viktigaste är ju att någon bygger.”
Sammanfattningsvis verkar det hända mycket i samtalen om ungas villkor på Sveriges landsbygder, på föreningsnivå såväl som i forskning. Några som däremot verkar ligga lite efter med detta är våra folkvalda. Det är kanske dags för dem att inte bara tävla i vem av dem som är mest lantis, utan att också åka ut och tala med unga på Sveriges landsbygder och visa att makten faktiskt både hör, ser och gör något för dem.
Astrid Pleijel
Landsbygdsriksdagen är Riksorganisationen Hela Sverige ska levas största evenemang. Här samlas landsbygdsaktivister, politiker och tjänstemän under ett par dagar för att verkligen driva landsbygdsfrågorna framåt och sätta landsbygdsutveckling högt upp på den politiska agendan.
Lesbisk Makt är en ideell förening som bildades i november 2013. Föreningens syfte är att bredda förståelsen och innebörden av begreppet ”lesbisk” samt skapa, sprida och bevara lesbisk kultur och historia i hela landet. Föreningen arbetar med detta genom att arrangera lesbiska mötesplatser, aktiviteter, evenemang och nätverk. Lesbisk Makts målgrupp är alla som är lesbiska eller intresserade av lesbiskhet och som identifierar sig som kvinnor, icke-binära och/eller har transerfarenhet.
Jenny Pettersson: Jenny jobbar som Kultursamordnare i Vara kommun och var tidigare styrelseledamot i Unga på landsbygden. Detta var hennes första landsbygdsriksdag.
Sofia Lindgårde: Sofia är född och uppvuxen i Holsljunga, som fick priset Sveriges grymmaste håla 2022. Hon har bott där större delen av livet. Hon jobbar som redovisningsekonom på en revisionsbyrå i Borås samt driver ett eget konsultbolag ihop med sin lillebror sedan två år tillbaka som främst arbetar med landsbygdsfrågor åt den lokala sparbanken.
Unga på landsbygden är en ideell förening för alla som vill utmana den urbana normen, förändra attityder och underlätta för ungas organisering. Arbetet vi gör drivs framåt av, med och för främst unga som bor och verkar på landsbygden och i samarbete med andra föreningar, grupper och personer.
