Krönika: Bastuheta debatter
Följande text är skriven innan anklagelserna mot Måns Zelmerlöw. Oflyt för mig (och för Måns), men här kommer det:
Det vore under min värdighet att skriva en text om Melodifestivalen, men efter den gången jag stod på Uddevalla Stadsbiblioteks toalett i bara nylonstrumpbyxor har jag ingen sådan kvar, så därför kommer jag att göra just det: ge min kommentar på Sveriges mest sedda och omskrivna program.
Som alla redan känner till var Melodifestivalen en riktig rysare. Herregud, jag känner mig redan som en skribent på Hänt.se vars vokabulär endast består av rysare, skräll och nakenchock. Hur som helst, årets final var verkligen en riktig rysare. KAJ, som från början låg absolut sist på bettinglistorna, segrade över den förhandstippade Måns. Mumsmums som Hänt.se-journalisten hade skrivit. Bara bada bastu kontra Revolution. “Bastubröder är je vi som glöder” kontra “A new dawn for remembering”. Jag har inte sett en final röra upp så här starka känslor sedan två norrmän vann. Det vill säga förra året, för visst blir folk bara argare och argare för varje år på detta program?
KAJ vinner över Måns och stormen är igång. Hat och åsikter strömmar från båda sidor: “BÄSTA!!” som Tina skrev på Instagram och “Förfärligt!!!!!!” som Birgitta skrev på Facebook. Att vissa tycker att fel låt alltid vinner är sedan gammalt, men aldrig någonsin har svenskarna varit mer uppdelade i frågan.
Vi lever i en tid då inte ens ett underhållningsprogram kan visas utan att befolkningen delar upp sig i två grupper som hatar varandra. Läs vilket kommentarsfält som helst under ett melloinlägg och du hittar bara motsatser, hat och tokhyllningar om vartannat. Det har aldrig varit tydligare att Mello är en direkt spegling av samtiden. Polarisering, vi- och dem-tänk och inbillningen att allt i världen bara är svart eller vitt. Den geocentriska världsbilden som blev utbytt till heliocentrisk på 1500-talet är nu igen, 500 år senare, utbytt till en egocentrisk världsbild där tunnelseende verkar vara människans främsta egenskap.
Hänt.se-journalisten har mycket att göra under melloveckorna när annan, mer prominent, nyhetsrapportering avbryts. Kanske fungerar Melodifestivalen som en välbehövlig andningspaus? Inte från bråk och krig i kommentarsfält, utan en paus från bråk och krig i kommentarsfält om något viktigt. Istället för att ge sig in i frågor om invandring, friskolor eller om bensinpriset kan vi nu bråka om något som inte är lika komplicerat, som vilka kläder programledarna har, hur roligt manuset är och om vilken låt som är bäst.
Birgitta på Facebook slipper nu slåss om höjda straff och återvandring och Tina på Instagram kan lägga ner sin högaffel riktad mot bensinbilsförare, istället förenas de i mellobubblan. Inte på samma sida men åtminstone i samma bubbla. Kommentarsfältskrigen fortsätter att utkämpas men under melloveckorna kommer svensken närmare varandra än någonsin förenade i kampen om programledarnas kläder.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
