
Poesi: Tre absurda flödestexter
Kort dikt 1
Jag är världens charmigaste människa.
Jag är City Gross mest efterlängtade innerlårsfilé.
Män bryr sig inte att jag har stora klumpar lera, intorkat fast på min hud.
Mina vanor är acceptabla och faktiskt inte så illa!
Alla killar älskar att slita bort mina sårskorpor, för det gör mitt kött mört och allt mer eftertraktat.
Min charm finner inget slut.
Kort dikt 2
Imorgon tänker jag inte kläckas ur ett ägg.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt.
Jag vill ej vara innesluten i den näringsrika vita proteinmassan i tjugoett dygn
Erm, nej tack! Jag skippar faktiskt det...
En mage fylld med äggula är vad som lovas i slutet av tunneln, mycket lovande!
Men jag kan ej stå ut med förnedringen av att kravla ut ur skalet
Bar och slemmig, framför mina bekantskaper.
Kort dikt 3
Jag krystar ut asfalten ur mina hålor
I hopp om att den skall födas frisk och stark och en dag bli politiker.
Jag ger all min näring till asfalten i hopp om att den ska bli grön.
Men ändå tittar jag på
Medans min lille asfalt långsamt stelnar
Kallnar, och blir grå.
Min lilla politiker fick aldrig sin chans att skrika, fick aldrig chans att bli grön.









