Krönika: När Ibsen är mer aktuell än nyheterna
I en by i södra Norge har ett nytt kurbadhus slagit upp portarna. Borgmästare Peter Stockman går rakryggad med vetskapen att han gjort sin stad till ett blomstrande hälsonäste och skryter gärna:
“Pengar har kommit i omlopp, det är liv och rörelse, hus och tomter stiger i värde för varje dag!”
“Och arbetslösheten avtar!” fyller tidningsredaktören Hovstad i.
“Också det ja! Skattedragarna har redan sluppit en hel del av utgifterna för de fattiga, glädjande nog. Och de kommer slippa ändå mer, om vi bara får en vacker sommar med många badgäster - och framförallt - många sjuka, som gör kurorten omtalad!”
Osäkerheten hänger i luften. Det måste vara något som inte står rätt till med Borgmästaren, eller med badet för den delen.
För doktor Thomas Stockman, Borgmästarens bror, har upptäckt att denna lovprisade hälsoanläggning i själva verket är förgiftad av de fabriker som bara ligger ett stenkast bort. Han skriver en utredning om sin upptäckt och ger till sin bror med en vädjan om att bygga om badet. Borgmästaren blir klämd, det var ju han som beslutade var badet skulle ligga. Om han inte gör något har han snart alla emot sig; pressen, medborgarna, sin egen bror. Hur ska Borgmästaren bemöta dessa allvarliga anklagelser?
“Jag har… som jag redan antytt… inte kunnat bli överbevisad om att det är någon egentlig fara å färde.”
Och från den repliken är konflikten i Henrik Ibsens En Folkefiende igång! Doktor Thomas Stockmans kamp för sanningen där han tillslut blir utpekad som en folkfiende. Sedan september har jag och min teaterklass arbetat med Ibsens pjäs och nu är sista föreställningen spelad. En föreställning som är så fruktansvärt aktuell att man omöjligt kan tro att den är skriven 1882.
“Jag har inte sett något vetenskapligt stöd för att det är så här och nu”, svarar Jimmie Åkesson på frågan om vi befinner oss i en klimatkris. Eller hur han valde att kommentera SDs trollfabriker: ”Gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”.
Det låter inte långt ifrån Borgmästaren när han argumenterar med sin bror: “Det hela har således varit en kombinerad manöver? Dessa våldsamma, hänsynslösa angrepp som du… i sanningens namn riktat mot traktens ledande män.”
Läs gärna igenom citaten igen och förundras över hur lika de är. Att avfärda fakta är det bästa argumentet!
Grunden till Borgmästarens motstånd till en ombyggnation är naturligtvis den ekonomiska biten. Det skulle bli fruktansvärt dyrt att bygga om badet, som redan kostat så mycket. Ett vanligt argument när man pratar om i princip vad som helst i allmänhet, och kultur i synnerhet. För parallellt med min klass arbete med pjäsen har dystra vindar blåst över vår hemstad Uddevalla. Den politiska majoriteten i kommunen har pratat om att dra sig ur sitt ägandeskap ur Regionteater Väst, som har en av sina två teatrar här i stan. Förslaget är nu omformulerat till att de istället ska “omförhandla” och inte bara sälja. Frågan är bara vad som ska omförhandlas och om regionteatern efter förhandlingen ens kommer att finnas kvar på samma sätt som den gör idag. Teaterns VD Maria Hägglund menar att det inte alls är självklart, detsamma gör styrelseledamoten Linda Åshamre och kultur- och fritidsnämndens ordförande i Västra Götalandsregionen Alex Bergström (S). Men när kommunstyrelsens ordförande Martin Pettersson (SD) får frågan:
“Och vad skulle kommunen riskera att tappa som du ser det?”
Svarar han bara: “Hur menar du tappa…?”.
Efter att ha spelat Borgmästare Peter Stockman i ett halvår känner jag när det luktar Borgmästare. Och i Uddevalla ligger den stanken lika tät som föroreningarna i Ibsens kurbad.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
