Krönika om situationen i Iran

Vi på KulturUngdom fördömer den iranska regimens våldsyttringar och står i solidaritet med det modiga folket i Iran. Vår medlem Atoosa Farahmand, multidisciplinär konstnär och kulturarbetare har skrivit en krönika om Iran och vad en kan göra för att hjälpa. Läs krönikan Kvinna, liv, frihet nedan. 

Den 16 september 2022 blev en 22-årig kurdisk kvinna, Mahsa Jina Amini, brutalt dödad av Irans "moralpolis" för att ha visat en del av sitt hår, och inte följt de strikta klädkodslagarna. Efter det stängde regimen i Iran ner internet för att försöka stoppa nyheten om det fruktansvärda brottet att spridas vidare. Det tog veckor innan jag kunde ringa min mamma. Hon sa att efter Jinas död har något förändrats och vi kan aldrig gå tillbaka till det gamla systemet. Hennes namn är vår symbol för denna revolution och vi är alla i detta tillsammans. Min mamma berättade för mig att de unga generationerna skiljer sig mycket från de tidigare och att de inte låter sig luras av regimens propaganda. De är smarta, kritiska, ifrågasätter allt och tar inget för givet. Det har varit svårt för regimen att stoppa dem eftersom de inte följer några ledare. De är sina egna ledare, sa min mamma.

Mordet på Mahsa Jina Amini har utlöst en revolution. Den första feministiska revolutionen pågår i Iran just nu. Folket i Iran står upp mot den totalitära regimen och skanderar slagord som "Kvinna, liv, frihet". Enligt flera människorättsgrupper har den Islamiska republiken i Iran dödat minst 326 människor under denna revolution fram tills nu (november 2022) och 43 av dem är barn. Tusentals människor har arresterats, som Hossein Ronaghi och Toomaj Salehi, och de riskerar att dömas till dödsstraff.

​Efter många år i exil kände jag hemlängtan till Iran, mitt hemland, för första gången. Det var på grund av dem. De modiga flickorna och kvinnorna som står i fronten för denna revolution och som för den framåt tillsammans med andra. Deras namn, berättelser och förhoppningar är där jag hör hemma och det som jag kallar hem. Mitt fosterland, mitt Iran. Nu förstår jag varför Iran är ett feminint namn. Det är på grund av flickor, kvinnor och andra i Iran som vi nu får gehör i världen. De är våra ohörda röster, ilska och hopp om en förändring. De är inga offer, de är våra hjältar. Jag är fysiskt här men mentalt är jag där. Jag önskar att jag kunde vara där tillsammans med dem. Men jag kan inte åka tillbaka så jag fortsätter att sprida deras röst här.

Det är på grund av dem som jag skriver ‘Vi ses i Iran!’ till mina vänner på Instagram. Det är på grund av dem jag kan föreställa mig att jag en dag kan åka tillbaka till mitt fosterland. Det är på grund av dem som jag ser en framtid där kvinnor i Iran är fria att göra vad de vill och ha på sig vad fan de vill. Det är på grund av dem som solidariteten har vaknat bland oss iranier, kurder, baloucher och alla minoriteter i Iran. Det är på grund av dem som något har förändrats bland oss och att vi nu aldrig går tillbaka. Aldrig. Det är på grund av Nika Shakarami, Hadis Najafi, Sarina Esmailzadeh, Mahsa Mogoi, Hananeh Kia, Minoo Majidi, Ghazaleh Chalavi och många många andra som denna revolution fortfarande pågår.

Iran har aldrig varit en fullskalig demokrati, om man ser till historien. Under monarkin och tidigare så har kvinnor haft mer offentligt utrymme, men kvinnors rättigheter har aldrig funnits fullt ut. 1936 förbjöd Reza Shah slöjan och uppmuntrade iranier att anta europeisk klädsel. Under den Islamiska republiken infördes slöjtvång av Khomeini. Det har alltid funnits en obalans. Från avtäckning till att beslöja, beslöjning till avtäckning. En cirkulation av orättvisor mot kvinnor. Jag hoppas att Iran i framtiden styrs med ledorden frihet, demokrati och mänskliga rättigheter där alla röster är viktiga och hörs.

Det är nog nu. Efter 43 år av att ha levt under förtryck, orättvisor och diktatur under den Islamiska republiken, orkar folk inte längre. De vill inte ha den här regimen. Under alla dessa år har den Islamiska republiken använt religion som ett verktyg för makt, pengar och diktatur. I Iran får kvinnor inte sjunga, dansa, titta på fotboll på stadion, åka motorcykel och det finns många andra löjliga förbud. Den Islamiska republiken upphävde många av monarkins reformer, även om den inte återkallade rätten att rösta eller kandidera. Den antog en civillag baserad på konservativ islamisk lag eller sharia, sänkte äktenskapsåldern från 18 till 13 och tog bort en kvinnas rätt att skilja sig från sin man. Den Islamiska republiken införde nya restriktioner för kvinnors klädsel, vårdnad av barn, arv och utlandsresor.

Nu uppmuntrar jag dig som läsare att engagera dig i denna revolution i Iran oavsett din bakgrund och ålder. Människorna i Iran behöver att du sprider deras röst. Nedan finns en lista över saker du kan göra:

– Håll dig informerad, kontrollera informationskällor och dela rätt information med andra.

– Använd din politiska makt och skriv till dina politiker om Iran, du kan till exempel be dem att utvisa Irans diplomater, stänga de Iranska ambassaderna, eller att kräva regimen att politiska fångar ska friges.

– Sprid information och gå med i demonstrationer i din stad eller samhälle

– Donera till organisationer som The Centre for Human Rights in Iran (CHRI) eller Amnesty International

– Skriv under namninsamlingar som till exempel den här