
Krönika: Ålderdomen bits inte
Jag har funderat mycket på hur olika människor behandlas beroende på vilken åldersgrupp de tillhör. Rent generellt hade man ju kunnat tänka sig att barn blir behandlade sämst. De har inget att säga till om och anses ofta underlägsna vuxna. En vuxen som pratar med ett barn skruvar upp tonläget en oktav och sätter sig kanske till och med på huk, för att riktigt visa hur litet barnet faktiskt är. När barnet växer upp börjar allvaret, respekten ökar. Då ska man skaffa jobb och egna barn att behandla på samma sätt. Man kan tro att man fortsätter på den platsen i hierarkin livet ut. Men det finns faktiskt en åldersgrupp till som det inte riktigt pratas om på samma sätt, nämligen de äldre. Så fort åldern börjar föra med sig sina skavanker är cirkeln sluten. Då börjar allt om igen. Någon som pratar med en äldre person skruvar upp tonläget en oktav och sätter sig kanske till och med på huk, för att riktigt visa hur gammal den äldre faktiskt är.
För ett par dagar sedan tittade jag på Tage Danielssons långfilm I huvet på en gammal gubbe. Den handlar om en gammal man som blir placerad på ett ålderdomshem och tänker tillbaka på sitt liv. Filmen hoppar mellan livliga animationer som ska visualisera mannens minnen och sekvenser ur hans vistelse på ålderdomshemmet. Trots att filmen nästan är 60 år gammal och relativt okänd så är den faktiskt ett bra exempel till den här krönikan, så håll till godo. I filmen får man som sagt se allt mannen varit med om. Han har hamnat i bråk, jobbat, fått barn - ja bokstavligen levt livet. Ändå blir han behandlad som om han just spenderat sin första dag på jorden. Jag är väl medveten om att filmen är en fiktiv berättelse, men den speglar verkligheten.
Ju längre tid man levt desto mer kunskap borde man ju ha om livet. Ändå betraktas många äldre som osmarta i yngres ögon. De görs ofta till åtlöje på grund av deras ”brist på världsvana” trots att det är de som levt längst. Men förr i tiden var det helt annorlunda. Då ansågs äldre personer klokare än andra. Det kan man enkelt se om man läser en lite äldre bok. Alla känner säkert till Skalle-Per från Ronja Rövardotter till exempel. En gammal, skruttig man som inte längre kan röva på grund av sin höga ålder. Men istället för att hånas ses han som en fadersfigur. Det är ju han som är mest erfaren och han borde därför ge de bästa råden. Men nu har det förändrats och jag kan inte låta bli att undra över hur det kan ha blivit såhär. Är det någon gång man ska slänga sig med uttrycket ”det var bättre förr” så är det i det här sammanhanget. Visst, det är kanske lite överdrivet att se en äldre person som något slags helgon, men lite respekt är väl det minsta man kan begära.
I takt med att respektlösheten för äldre ökar så ökar även rädslan för att bli just äldre. På sociala medier fylls våra flöden med olika influencers som tipsar om anti aging-produkter. Så sent som igår fick jag upp en video på TikTok där en 8-årig flicka kletar in ansiktet med en kräm för att ”inte få rynkor”. Och det är väl inte så konstigt att man dras med i strömmen när varenda influencer har pannan fylld av botox. Men när den enda anledningen till att unga använder solkräm nuförtiden är för att förhindra rynkor blir det ganska problematiskt.
Jag tror att alla de här punkterna jag har tagit upp hör ihop på något sätt. Man vill helt enkelt inte uppfattas som dum och bli sämre behandlad på grund av sin ålder. Därför blir man rädd för att åldras istället för att känna att det är en del av livet. I och med att alla är så beroende av skönhetsideal tänker man också att man kan skippa åldrandet om man fixar till utseendet lite. Jag tror att det enda som behöver fixas till är samhällets krav på människor. Man kommer inte alltid vara kapabel till att göra allt och man kommer inte heller se likadan ut, men det betyder inte att man är dum eller ful på något sätt. Om vi ändrar den uppfattningen kommer alla må bättre, det är jag säker på.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.