Poesi: 3 dikter om de utsatta

Flugorna

Innanför rutan härjade flugorna
Stora och slöa
Med genomträngande sömniga surr
De patrullerade längs med karmen
Stannade ibland för att gnida sina små ben
Sen flög de en bit lite klumpigt
Men det var deras krypande som var tillfället
När de kröp smällde vi dem
Deras feta kroppar föll ner
Till massgraven på fönsterbrädan

Baggen

Jag är klädd i min ull
Sydd i en figurnära rock
Med slag i modernaste laget
Skräddaren var sannerligen
Mycket skicklig
Snålade inte med talang
Och å vilken tid han la ner på det
Och han stack mig bara
En enda gång med sin nål

Himlen knakar

Himlen knakar
Ett vitt pulver
Dammar ner från sprickorna
Betongen som ger vika
Regnar över oss
Lämnar en hinna
En hinna av himmelsbetong
Bös
Snö
Asbest
Det kväver oss
Grannarna dansar på övervåningen
Vi här nere dör
De dansar
Himlen spricker
Och vi dör