Poesi: Beslöjad sanning

Skriven av Fardowsa Adam

Vi är alla människor i slutet av dagen,
men behandlas som djur på en gårdsrea.
Färgerna
svart, vit, gul sådana distinktioner som bortser från den andra.
Samhällsregler,
diktatur,
samhällen,
allt förstört av preferenser och oönskad immunitet.
Hat och avsky planterade i ansikten, stirrade på tysta, beslöjade damer
Inriktar sig på höljet,
de använder för att täcka sin skönhet,
och hatar uppmärksamheten från så mjuka nyanser av glädje.
Går tyst,
i en egen värld,
medveten om farorna kring mina täckta ben.
En man skriker
"terrorist"
med sådan ilska och förakt
förtjänade jag verkligen denna smärta?
Förstår nu
att skönheten gick i arv till mig
är jag så läskig som de påstår att jag måste vara?
Gömde min beslöjade tråd under en huva,
i hopp om att smälta
i en blandningspalett,
en konstnärs musa.
Låt oss förändra framtiden,
för att förhindra det förflutna,
sådana grymheter från att förfölja
våra nyfödda hjärtan.