Poesi: Ett rop på hjälp som ingen hör

I Gazas skugga där sorgen bor
Föll bomber tungt och natten gror
Flera tusen själar släcktes
Oskyldiga liv som hastigt väcktes
av siffror utan namn,
av kroppar utan grav.
Det fanns namn på de döda.
Namn som ropades vid middagsbord,
som skrevs i skolböcker,
som viskades vid läggdags.
Nu är de bara siffror i en rapport,
men någon kallar dem fortfarande älskade.
De säger ord som ingen orkar bära,
pratar vapenvila över bord
med händer röda av blod.
De säger ”det är tragiskt”
men inte tillräckligt för att stoppa det.
Tystnaden är en del av våldet låt oss höras och kämpa för de som längre inte kan