Det måste komma från dig först

Sista delen av intervjuserien där vår medlem Matteo Ippolito samtalar med andra unga kreatörer om skapandet och kreativiteten. 

I den avslutande delen av intervjuprojektet där vi bejakar den långa snåriga vägen till skapandet möter vi 23-årige John-Gilbert Gröndahl, senast aktuell bland annat i filmen ”Bad lesbian” (gjord med stöd av KulturUngdom) och serien ”Dör för dig”. 

Jag möter John-Gilbert på ett mysigt kafé i Haga för att diskutera villkoren för konstens rum.

Så vem är du och vart kommer ditt kreativa ifrån? 
Jag kommer från Floda med en far från Östersund och en mor från Filippinerna. Allt började sådär i föräldrahemmet väldigt tidigt runt tio till elva, mitt i den tidiga Youtube-eran, vi bildade filmkollektiv och skaffade en blogg. Nu är jag skådespelare och har gått en skrivarlinje, skrivandet växte fram under pandemin.

Alltid bra att komma igång så tidigt som möjligt, vad blev det av kollektivet?  
Det blev inte så mycket i sig, vi var så små och kunde spela in men inte ladda upp. Men bloggen fanns ändå och det var viktigt i sig. Sen satsade jag på det akademiska uppe på Chalmers och det var det värsta jag gjort, mardrömmen för mig är att komma tillbaka ditt. 

Jag beklagar, skönt att du tog dig ur det.
Men tack! Nu ska jag gå så långt som möjligt in på den kreativa sfären och alla mina vänner som också befinner sig där ger och tar otroligt mycket till och av varandra. Nu finns det inte längre en blogg men som blogg-eran finns insta-eran.

Antar att du har arbetat på insta-fronten en hel del nu?
Men verkligen, jag hittade en fin människa på en spelning och vi skapade ett konto för att syna kulturlivet. Det handlar om all slags kultur och konst, men mest för att syna de giftiga strukturerna och kunna vara en plats där konst som faktiskt synar kan ta plats. Antirasism, att lyfta hur det är att leva som rasifierad person, feminism och allt som inte ges rum ska–enligt tanken– få rum där.  

Texten i sig blir aldrig dömd, eller hur?
Ja, tanken är att likasinnade, de som inte kan finna sin egen plattform, ska kunna få en plattform genom oss. Det har redan blivit mycket poesi, analyser och essäer hos oss. 

Den viktiga frågan, vad heter ni?
Fem i rad, eller radikalisering. Står för Feministisk Radikalisering. Två starka ord vi tänker oss stå bakom. Följ oss på Instagram.

Hur var din relation till konsten och hemmet? 
Floda i sig är väldigt dött, folk bor där men lever inte där. En pendelplats. Jag kommer också från arbetararbetarklass, så kulturen fanns inte i hemmet med stödet. Det som kan hämtas därifrån är lugnet. Men det jag har lärt mig och kan tipsa om är att om man ska börja med något måste man först börja med det för sig själv. Det finns väldigt bra plattformar därute och studiecirklar, men det blir mer grupp och mindre dig. Såklart man ska utforska, men det måste komma från dig först. Våga verkligen ta plats, men om det ska vara rätt rum måste det vara ditt.