Kritikgruppen - Mauritza Klingspor
Nu under hösten driver KulturUngdom tillsammans med Scenkonstguiden en fokusgrupp kring kulturjournalistik och kulturkritik, en grupp bestående av sex personer som under hösten fördjupar sig kring konsten att skriva om konst och scen. Under hösten kommer gruppen experimentera loss med olika typer av reflektioner, recensioner och publikationer. Vi tar på oss kritikerhatten och låter samtalet om konsten flöda!
Idag presenterar vi Mauritza Klingspor, 23 år som bor i Göteborg. Mauritza tog i våras sin kandidatexamen i kulturvetenskap, en utbildning som lärt henne att analysera kultur ur ett djupgående, inkluderande och nytänkande perspektiv. Skrivandet är för Mauritza ett viktigt verktyg för att uttrycka, informera, stimulera och analysera.
Berätta, vem är du?
Jag heter Mauritza, 23 år och är nyexaminerad kulturvetare. Nu i höst läser jag en kurs i att skriva. Jag flyttade från Uppsala till Göteborg för lite över tre år sen för att börja plugga. Nu är såld på Göteborg och vill inte flytta!
Hur kommer det sig att du sökte till kritikgruppen?
Det var ett så bra och spännande initiativ! Det är ett roligt tillfälle att få syssla med kritik och utvecklas. När man skriver saker utanför universitetet känns det också mer ”verkligt”, det möter andra som inte är en stackars lärare som måste läsa och rätta.
Vad har du för själv för relation till kritik? Läser du slaviskt recensioner innan du köper biljett till föreställningen/filmen/utställningen eller är du rädd att bli för påverkad av andras åsikter och håller dig borta från att läsa något innan?
Kritik är spännande när det skapar en dialog om konst. Jag tycker om att läsa recensioner både innan och efter jag sett något. Men kanske framförallt efteråt, jag tycker att det man sett kan växa när man läser andras åsikter och upplevelser av det.
Vilken kritikerstil skulle du säga att du har? Är du en notorious recensent som inte kan hjälpa att hårt gradera dina upplevelser på en skala av fem, eller blir du oftast hänförd av konstupplevelser och har svårt att se utanför det rosaskimrande tillståndet de försatt dig i?
Jag försöker att alltid kritisera något utifrån perspektivet att allt görs med goda intentioner. Jag strävar efter att varken vara för hård eller mesig i min kritik, jag försöker att se det för vad det är. Det roliga med kritik är att diskutera styrkor och brister, och därmed också varför det bär eller brister. Det är förstås krångligt och omöjligt att vara ”objektiv”, men man kan ju alltid försöka.
Är det något speciellt du kommer rikta in dig på under hösten? En specifik konstgenre eller form?
Jag är en allätare när det kommer till kultur! Men jag tenderar att söka mig till det som skildrar aktuella och politiska frågor, men i vilken form spelar inte lika stor roll. Kultur är som bäst när det skapar debatt och skildrar aktuella samhällsfrågor eller problem. Så det kommer jag att skriva om i höst!
Utöver att följa det du gör här i våra kanaler, kan en kika in mer av det du gör nånstans?
Jag är med i ett projekt som heter Bl*ck. Vi arrangerar kulturevenemang med och för ungdomar. Bl*ck skapades för att det inte finns tillräckligt med representation för
kulturintresserade ungdomar. Den 7 februari arrangerar vi ett evenemang på Kulturatom dit alla är välkomna. Vi finns på instagram! In och följ oss på @bl.ck_events.
Angeläget och gripande om våldtäkt
“En föreställning alla borde se”. Mauritza Klingspor har sett I en särskilt utsatt situation på Angereds teater.
Foto: Nadim Elazzeh
Föreställningen I en särskilt utsatt situation handlar om en ung kvinna som blir utsatt för en våldtäkt, om hur hon och omgivningen brottas med olika känslor efteråt och om den uppslitande rättsprocessen som följer. Det är en gripande och realistisk bild ur ett feministiskt perspektiv.
Pjäsen fokuserar mest på allt som händer runt själva överfallet, alla olika känslor det väcker hos kvinnan och hos omgivningen, skam, ångest, ilska. Publiken lever med, lider med kvinnan och många starka känslor drabbar även publiken. Genom att lyfta olika aspekter kring händelsen visades en nyanserad och verklighetstrogen bild. De lyckades undgå det stereotypa våldtäktsnarrativet som är populärt i Hollywood, där kvinnan förväntas bete sig på ett visst sätt innan, under och efter våldtäkten. I en särskilt utsatt situation visas något annat, nämligen verkligheten.
Offrets upplevelse skildras på ett skickligt sätt. Hon tvekar om hon gjort rätt i att anmäla, hon ångrar sig upprepade gånger och hon pendlar mellan att må riktigt uselt och ibland faktiskt känna sig stark. Det känns trovärdigt. Omgivningen däremot bär ett visst ansvar att göra rätt och ibland går det snett vilket är en skön omväxling. Kvinnans pappa kapslar in sig i sin egen vrede över det som hänt, så till den grad att han glömmer bort sin dotter, det verkliga offret. Våldtäktsmannens vänner menar att han omöjligen kan vara skyldig, han är ju en sån skön kille.
Teaterns uppsättning var annorlunda utformat. Skådespelarna bytte roller, avbröt för att förklara begrepp eller andra detaljer. Det låter kanske rörigt, men de gör det på ett så skickligt sätt att de lyckas integrera publiken genom alla steg. Avbrotten blev en naturlig del av föreställningen. Kanske var det för att skådespelarna var i samklang med varandra eller för att det gjordes på ett tydligt och genomtänkt sätt. Antagligen var det en kombination.
Då och då avbryter skådespelarna föreställningen genom att demonstrera samtycke. I par frågar de varandra om de fick röra den andres arm och liknande. Avsikten är tydlig och tanken är god, men det känns för långt ifrån verkligheten och blir därmed svårt att ta till sig. Detta är föreställningens svaga länk, trots de goda intentionerna.
I en särskilt utsatt situation är en föreställning alla borde se. För att lära sig, bearbeta eller för att få förståelse. Alla kan ta med sig något. Det är viktigt att kvinnofrågor berättas med kvinnors bästa i åtanke, vilket görs i detta fall. Det närvarande genusperspektivet och feministiska vinkeln gör att historien skildras på ett rättvist sätt. Pjäsen är inte enbart underhållning utan verkar också undervisande och bildande. Det gör den till något alldeles särskilt.
I en särskilt utsatt situation
Angereds teater
Urpremiär 4 oktober 2019
Spelas till och med 6 december 2019
Skådespelare: Dilan Amin, Mikaela Knapp, Kimiya Faghih och Erik Lennblad
Manusredaktion: Kristian Hallberg, Johanna Larsson och Linda Wallgren
Regissör: Johanna Larsson
Dramatiker: Kristian Hallberg
