Månadens poet – Gustaf Adolfsson
"Ni som inte avskräckts ännu kommer få se fram emot fyra publiceringar av mina dikter som kommer behandla några av mina största ärkefiender, eller ärkevänner…?! – känslornas ambivalens är stor här för – tiden, kärleken och verkligheten." Höstens första poet gör entré, välkommen Gustaf Adolfsson!
Vi är glada över att kunna ge poesin en trygg hemvist här på KulturUngdom. Den här hösten har vi fyra nya poeter som kommer att bjuda på ordkonst, och först ut är ingen mindre än Gustaf Adolfsson. Imorgon publicerar vi Gustafs dikter, men vi mjukstartar redan idag med en presentation av september månads poet.
Vem är du?
Hur beskriver man sig själv kortfattat, intresseväckande och effektivt för andra, innan de tappar intresset och swipar? Hur mycket baserar man på fakta? Hur mycket baserar man på mytisk självbild? Vad är viktigast i post post-allting-tid, i peak inget nytt under solen ändå går utvecklingen så otroligt fort och jag har inget attention span alls kvar men däremot tar jag gärna en diagnos nu för tiden-tid? Om denna utvikning inte redan sagt tillräckligt om mig själv, gör jag nu ett utmattat utvidgat meningslöst försök:
Namn: Gustaf Elias Adolfsson. Från och i skrivande stund boende i Skövde, vid Billingens fot. Kvot mellan längd och vikt: 2,2875. Ålder: född 1994. Ska man va kortfattad så säger väl ändå födelseår mer än ålder… Kortfattad är för övrigt knappast min cup of tea, min hemmaplan så att säga. Jag har sällan tid, ork eller vilja att skriva kort, men det har väl redan noterats av er som kommit såhär långt.
Vad betyder poesin och skrivande för dig?
Skrivandet kan delas in i två epoker för mig. Före och efter november 2016. Före såg jag allt skrivande, mitt i synnerhet, som ett nödvändigt ont. Ondare än att läsa. Ont som egenskap, som fysiskt måste och krav från omvärlden. Efter såg jag det mesta av skrivandet som ett nödvändigt ont, mitt i synnerhet. Fast nu ont som i psykisk påfrestning när tankar som ej är ämnade för verkligt papper eller digitalt vita ark – fyllda med alltför mycket svart i favorittypsnittet Baskerville – inte vill formulera sig självmant, men måste ut för alltings bästa.
Kortfattat skrev jag före för att andra sa att jag måste, efter för att den där inne i mig säger att jag måste.
Vad kommer vi att få läsa om i dina texter här på sidan?
Ni som inte avskräckts ännu kommer få se fram emot fyra publiceringar av mina dikter som kommer behandla några av mina största ärkefiender, eller ärkevänner…?! – känslornas ambivalens är stor här för – tiden, kärleken och verkligheten. Det sista temat får blir en överraskning, kanske även för mig själv.
Kan vi läsa mer av dina texter eller se mer av det du gör någonstans?
Två av mina dikter har publicerats av Opulens Magasin, digitalt. De publicerade de två dikter som specifikt ratats av ett annat institut – med skriftlig kommentar om varför dessutom. För den som vill läsa mer av mig finns ett manus så gott som klart, men tills förlagsvindarna i vår tid vänder för poesi utan musik, eller jag hittar mod nog att ta mig an poetry-slam-scenerna, får ni be snällt om fler dikter.
Jag är bildad inom ekonomi, liberal arts och konstvetenskap, fakta. Verkar idag som frilansade fotograf och kreativ agent under eget namn, fakta. Förklaring till varför det blev så kan ges i flera alternativt långa förklaringar. Vill ni verkligen veta så ring, maila eller skicka ett DM. Största passionen finns inom musikfotografit – att försöka hitta det ikoniska, känsloförmedlingen, uttrycken som i framtiden ska kunna stoltsera med att vara unika i en tid där unicitet knappast är unikt längre. Bilder som kanske swipas nu, men som kommer igen.
Vilka poeter, förutom dig själv, vill du tipsa oss om?
1) Gustaf Fröding: Namnen som delar fler likheter än så med mig, fick mig ur ett djupt mörker, samt öppnade mina ögon för poesins styrka. Läs specifikt dikten “Balen”, bara del 7 och 8 om ni har ont om tid. 2) U2: Läs deras texter utan musik och se för er själva bilderna som kommer till er. 3) Bo Sundström: Texterna som tonsatts av Bo Kaspers Orkester har något som slår an strängarna i mig. 4) Den Svenska Björnstammen: Låttexter som man tänker borde vara lika tomma som det mesta på topplistorna nu för tiden, men som bland sköna ljudlandskap trotsar mina fördomar, paketerar dem och skickar dem långt bort. Dessa Norrköpingsgrabbars texter kan göra mig riktigt svag, så svag att jag önskar att jag själv skrivit det, för det hade på något sätt känts lite bättre då.
Ja, jag vet mest musikreferenser, men jag är ingen inbiten läsare, har aldrig varit. Men i musikens värld förlorar jag mig med och mot min vilja om och om igen. När två medier kolliderar uppstår fantastiska saker, ibland.
Vad av detta som är sant eller ren mytbildande fakta får ni själva reda ut. Kanske kommer min poesi och mina tysta sånger den kommande månaden säga betydligt mer om mig.
