Månadens poet - Matteo Ippolito Heimann
Vi är glada över att kunna ge poesin en trygg hemvist här på KulturUngdom. I vår har vi fyra poeter som kommer att bjuda på ord som berör, upprör och som kanske skakar om eller tröstar? Februari månads poet är Matteo Ippolito Heimann. Vi överlåter ordet till Matteo:
Vem är du?
Beror på, vem frågar?
Men ja, det är alltid en bra fråga att ställa sig själv.
Just jag, Matteo Ippolito Heimann är tjugotvå år ung, någorlunda vintage. Äldst (mentalt) av elva vackra geniala syskon. Poet också om jag är något. Försöker som regel vara god, tror ibland att jag lyckats. Finner mig glatt i ensamheten tills jag tröttnar på det sällskapet. Läser om ryska depressioner för att göra min lyckligare och ser på romantiska filmer för att sedan bli besviken med hur det inte lever upp till verkligheten. Spelar även schack, de få sekunderna jag inte läser eller slösar bort livet framför skärmen. Annars så röker jag inte, dricker inte, tar absolut inte droger. Men mest så ljuger jag.
Vad betyder poesi och skrivandet för dig?
Det är ändå ett ämne värt att ägna några livstider på, men kortfattat.
Poesi är livet i koncentrat och så som mitt liv började mitt skrivande med min mor.
Hon har existerat som mitt eget svunna (litterära) Atlantis, med råd och inspiration vilka endast jag haft lyxen att ta del av. Det har gett mig mod att uttrycka mig inom poesin, trots att dyslexin har gett mig allt annat än idealiska förutsättningar. Men skrivandet i sig agerar som all annan kommunikation, om inte på mer blottande nivå. Jag har något att säga och det måste sägas, alla har väl något sådant. För mig blir dikten bönen, placerad inför läsarens själsliga altare och kanske—till skillnad från så många andra böner—blir den hörd och så besvarad.
Vad kommer vi att få läsa om i dina texter här på sidan?
Brutenhet, en kroppslig (o)andlighet.
Hur svårt det är, kanske värt ändå.
Dåliga vanor och tystnadsspel.
Ljuset genom skärvorna.
Och några misstag på det.
Vilka poeter, förutom dig själv, vill du tipsa oss om?
Var ska man börja, Kristina Lugn och Bodil Malmsten har betytt mycket för mig på senaste tiden. Två ikoner som förtjänar att hyllas. Den amerikanska poeten Ocean Vuong, som rör sig mellan det ”höga” och det låga med en sublim kraft. Leonard Cohens författarskap är tragiskt underskattat. Läs ”Beautiful Losers”. Ulf Lundells poesi som berör den bräckliga manligheten och hur vardagen stjäl. Göran Sonnevi vars dikter jag läste högt i mer än tolv timmar i sträck. Edith Södergran, för hon fick mig att gråta öppet när jag läste henne för första gången. Men även alla tidigare månadens poeter.
Kan vi läsa mer av dina texter eller se mer av det du gör någonstans?
Jag finns alltid på ”insta” som ”theitalianswedishguy”. Där jag ofta lägger upp mina dikter i allahanda form och någorlunda intressanta vardagsbetraktelser.
Matteo Ippolito Heimanns första dikt publiceras under morgondagen. Håll utkik!
