Poesi: stadiga fötter

min vän han bor långt bort men han kommer alltid hit när jag är trött
han vet alldeles för mycket
känner till kurvan av min rygg och smärtan jag burit på i alla år
hans bekantskap med mitt hjärta skrämmer mig både mer och mindre
                                                 än jag tidigare trott sånt skulle göra

jag dricker kaffe på morgonen och det gör han med
det är i småsakerna vi hittar vår gemenskap
inte för att stora saker inte finns utan för att vi inte längre behöver dom
på samma febrila sätt dom behövdes när vi var mindre och
                                         mer osäkra i vad vi sökte hos andra
med åren hittar vi tålamodet att hålla tag i detaljerna och förstå dom
hålla tag i detaljerna och äntligen veta varför dom spelar så stor roll

han står upp för mig när ingen annan ser poängen i det
han står på stadiga ben trots att dom skakat innan
är inte det vad allt handlar om? att vara stadig för någon annan?
jag lovar mig själv att stå för honom med
står stadigt trots att jag skakat