Krönika: Hur vi talar om människor är viktigt, för ord har makt
Jag befinner mig, återigen, i en akademisk kontext där kultur, den mänskliga upplevelsen och samhället som idéer, struktur och entitet diskuteras, undersöks och förklaras. Samhället och kultur är någonting jag skulle beskriva som relativt komplext och mångfacetterat, likt de grupper och människor som skapar, utgör och upprätthåller samhället. Med studierna om dessa områden följer naturligtvis långa texter, delade erfarenheter, föreläsningar och en mängd begrepp. Det finns både breda och smala begrepp i detta kvarter av humaniora, precis som det finns i alla studieområden. Begreppen ska tillsammans med den andra informationen tas in, förstås, formateras om och sedan presenteras. Och det är där, i övergången från material till kunskap, som jag har noterat en skillnad i just hur begreppen används, eller snarare deras innebörd och definition.
Vanligtvis är skillnaden mellan betydelse och användning tydligast för de breda begreppen som syftar till att ge ett namn till en grupp människor. Dessa breda begrepp används på ett smalt vis, i samtalen syftar inte begreppet till hela gruppen med dess variation och komplexitet utan till endast en viss del av den. Men vad händer egentligen om ett begrepp vilket syftar till att i bredaste mån benämna en grupp ändras till att endast syfta till en beskärd del av den gruppen?
Framförallt tänker jag på min bror, han är 24 år gammal, samlar på VHS-band, är väldigt mycket mer rytmisk och musikalisk än vad jag råkar vara, ganska rolig och han har även en autismdiagnos. Autism är, för de oinitierade, en så kallad neuropsykiatrisk funktionsvariation och den tyr sig i hur personen uppfattar omvärlden samt samspelar och kommunicerar med andra. Autism förekommer på ett spektrum, och även om det finns vissa drag, beteenden eller behov som är vanligare bland individer med autism så är och kan det vara stora skillnader mellan individer. En del, eller punkt, på spektrumet är “Högfungerande”, och även om min bror är kompetent i mångt och mycket, så befinner han sig enligt diagnostiken snarare i andra änden, vilket kan beskrivas som “Icke högfungerande”. Ett begrepp som skulle användas för att beskriva min bror men även de individer vilka kan beskrivas som högfungerande är “Individer med NPF-diagnos”. NPF står för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller Neuropsykiatriska funktionsvariationer och inkluderar förutom autism även diagnoser som ADHD, OCD, dyslexi, språkstörningar, dyskalkyli m.m.
“Individer med NPF-diagnos” är just ett av de breda begreppen som ofta används i diskussioner, texter och samtal inom den akademiska kontexten jag befinner mig i. Jag har under mina studier och samlade levnadsår märkt en konkret förändring i hur ofta detta begrepp används och i vilken kontext, och jag tycker att det generellt har gått i en positiv riktning. Mer information, allmän kunskap och representation finns tillgänglig, dock så är det bara början och självklart behövs det mer arbete och utveckling.
Men detta breda begrepp, vilket inkluderar människor som min bror, men även väldigt många andra, används nästan exklusivt för att tala om individer vilka är högfungerande och förespråka anpassningar för de behoven vilka är mest generella. En högre grad av medvetenhet om NPF-diagnoser och närvaro i akademiska sammanhang är i grunden ändå någon typ av vinst. Men i de diskussionerna kan jag inte hjälpa att tänka på hur min bror och människor som delar hans behov lämnas utanför samtidigt som frågan eller kravet på anpassning för “Individer med NPF-diagnos” helt eller till viss del kan anses hanterad och tillgodosedd.
Genom att använda en sån bred term samtidigt som de syftar till endast en del av den gruppen blir vissa människor bortglömda. I beskärningen de gör faller människor som min bror bort. Jag tror inte att detta är någonting som görs av ondo eller ens särskilt medvetet. Det är väl naturligt att man relaterar och kopplar begrepp till det man är bekant med. Men samtidigt får det ändå konsekvenser, för när begreppen omdefinieras resulterar det i att vissa står utan ett namn eller ord.
Trots det stora antalet termer och begrepp som redan förekommer inom detta fält tror jag ändå att en del av lösningen är fler ord. Fler ord vilka kan tydliggöra vad det är som diskuteras men även för att uppmärksamma, både i diskussioner men även strukturellt och organisatoriskt, när vissa människor lämnas utanför. Hur vi talar om människor är viktigt, för ord har makt. Makten och förmågan att inkludera eller exkludera, definiera eller glömma.
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. Kultur Ungdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
