Krönika: Stoppa scrollandet

Hur många timmar per dag använder du din mobil? Det är säkert flera timmar, flera timmar av slösurfande, chattande och streamande. Vissa saker du gör på telefonen är såklart nödvändiga, men vi kan nog enas om att en stor del av skärmtiden är onödig. Du kanske känner igen dig i att fastna med telefonen i flera timmar utan att riktigt veta vad det är du tittar på? Det gör i alla fall jag.

Digitaliseringen har gått så fort att vi på relativt kort tid har blivit helt beroende av internet. På många sätt har det gjort våra liv lättare. Men när jag pratar med mina kompisar som inte ens vågar gå till affären utan telefonen i handen kan jag inte låta bli att undra om det inte finns saker som vi har gått miste om också, nu när vi är så beroende av telefonerna att det känns konstigt att inte sitta med ögonen klistrade vid dem på bussen eller tåget.

Idag är vi konstant uppkopplade och har koll på det senaste som händer i omvärlden. Inte nödvändigtvis runt omkring oss, eftersom många hellre tittar på telefonen än på naturen de vistas i. Att vi kan ta del av nyheter från hela världen är såklart bra och är en stor del av demokratin men vi får inte glömma det vi har runt omkring oss. 

Min generation har vuxit upp i en värld där alla har telefoner och det är många som har svårt att föreställa sig hur livet var innan internet. Jag var definitivt en av dem. Tills för ett år sedan när jag var utomlands och inte hade min mobil. Jag var på en resa med ett gäng kompisar där det var bestämt att vi skulle vara helt utan våra telefoner. Under två veckors tid använde vi bara telefonerna en gång för att ringa hem. Vi fick alltså gå på stan utan kartor, ta kort med vanliga kameror och umgås när vi annars hade tagit upp telefonerna. När jag beskriver det så låter det kanske skrämmande, det tyckte jag innan jag åkte. Men det är en resa som jag aldrig kommer glömma. Jag lärde känna de andra på resan bättre än jag annars hade kunnat göra på flera månader. Utan telefonerna fick vi istället prata och umgås. 

När jag kom hem var det nästan svårt att möta de som inte hade upplevt samma sak. De förstod inte alls vad jag pratade om, hur kunde man överhuvudtaget överleva utan telefonen i 2 veckor!? De var lika skeptiska och rädda som jag var innan resan. Hur mycket jag än försökte förklara vilken upplevelse det var och hur jag knappt ville ha tillbaka telefonen efteråt, så kunde många av dem inte förstå. 

Vuxna tycker säkert att vi ungdomar är naiva och bortskämda som inte kan gå en meter utan mobilen men det är så dagens samhälle ser ut. Resan gav mig nya perspektiv. Jag blev mer öppen för att prata med andra människor, jag såg och uppskattade det jag hade runt omkring mig på ett helt nytt sätt och jag hann uppleva mer än om jag hade haft telefonen. Resan var en ögonöppnare som gav mig en inblick i hur livet hade varit utan internet och telefoner. 

När jag kom hem insåg jag som sagt fort att det var många som inte förstod vad jag tyckte hade blivit så självklart, en värld med mindre telefoner är en värld där vi tar mer initiativ, är mer sociala och ser vår omgivning på ett annat sätt än idag. Jag insåg också att det idag är omöjligt att leva utan telefon. I den finns biljetter till evenemang och kollektivtrafik, skolscheman och uppgifter, bilder, musik och kanske det viktigaste: det sociala. Jag insåg att om jag slutar använda min telefon eller raderar mina sociala medier så kommer det tyvärr bara leda till att jag blir isolerad. För att normen ska förändras räcker det inte med att en person slutar använda telefonen, alla måste bidra. Men man behöver absolut inte göra något så drastiskt som att slänga sin mobil eller radera alla sociala medier. De räcker med att bli mer medveten om hur man spenderar sin tid med telefonen. Blir man medveten om när man ofta fastnar i scrollandet kan man också sluta med det. För det är allt det där slösurfandet som är det stora problemet.

Jag är inte perfekt, jag fastnar också. Men jag tror att om vi alla tänker mer på hur mycket tid vi spenderar på telefonen, om vi tittar upp, ut genom fönstret på bussen istället för i mobilen, eller om vi pratar med en kompis på rasten istället för att titta på mobilen, då kommer vårt sociala liv bli rikare och vi kommer se vår omgivning (både människor och natur) och antagligen uppskatta den mer.

Nora Pryssander

Fyra snabba med krönikören Nora Pryssander

Då: Lantis med storstadsdrömmar. Jag växte upp på landet, det var såklart mysigt men jag längtade till stan, till shoppinggatorna, sevärdheterna och tempot.

Nu: Stadsbo med drömmar om att resa jorden runt. Jag har bott i stan i några år och ska nu flytta till Göteborg och börja på gymnasiet. Men jag tänker hela tiden på framtiden, på länder jag vill besöka, platser jag vill se och kulturer jag vill ta del av. 

Sen: Världsmedborgare med engagemang för ett grönare samhälle. I framtiden vill jag både bo och jobba utomlands, med politik och globala frågor som klimatet och mänskliga rättigheter eller som journalist, ambassadör eller kanske med musik? Vad jag vill göra i framtiden är fortfarande oklart och mina planer ändras hela tiden. Se världen är det enda jag är säker på att jag vill göra. 

Motto: Ta varje chans du får och tacka aldrig nej till en möjlighet.