Krönika: Värna valfriheten
De senaste åren har miljöfrågor och frågor om djurrätt fått allt större uppmärksamhet, både i media och i resten av samhället. Fler blir medvetna och fler vill ta ställning. För vissa är det en självklar hjärtefråga och för andra är frågan mindre viktig. När jag säger att jag är vegetarian får många en uppfattning om vilken sida jag står på och när jag berättar för andra att jag är vegetarian är det ofta, baserat på deras reaktion, även lätt för mig att förstå vilken sida de står på.
Det är många som frågar mig varför jag är vegetarian. Det är ingen konstig fråga, det är klart att jag förstod att jag skulle få den. Men det jag kanske inte trodde innan jag blev vegetarian var att den skulle kunna ställas på så olika sätt.
Ofta får jag den av personer som är nyfikna och faktiskt intresserade av att höra och försöka förstå ett annat synsätt än deras eget. Dessa personer har jag inget problem att diskutera frågan med, jag tycker snarare att det är kul eftersom det såklart finns en anledning till att jag är vegetarian och jag berättar gärna om någon undrar.
Sedan finns det de som frågar och som jag ganska snabbt märker har en helt annan baktanke. De är inte alls intresserade av att förstå varför jag gör som jag gör, de vill inte ens lyssna på vad jag har att säga. De vill bara försöka få mig att börja äta kött igen. För ja, trots att jag just berättade för dem varför jag är vegetarian så verkar de tro att de kan övertala mig. När jag berättar varför jag blev vegetarian börjar de genast argumentera emot och berättar om alla fördelar med att äta kött.
När jag blev vegetarian sa jag till mig själv att jag inte tänkte bli den där jobbiga personen som försöker få alla runt omkring sig att sluta äta kött också. Jag tror inte att tjat från mig kommer få fler personer att sluta äta kött. Alla gör sina egna val och så även jag. Jag tror inte att det är många som skulle uppskatta om jag lade fram en hel argumentation mot köttkonsumtion varje gång jag såg någon äta kött. På samma sätt som jag inte uppskattar när köttätare gör precis detta när de ser mig äta vegetariskt.
Hade en vegetarian ifrågasatt varför någon äter kött hade det varit det mest oförskämda och ohyfsade som den personen hade kunnat göra. Men när en köttätare ifrågasätter varför en vegetarian inte äter kött är det plötsligt helt okej? De som ifrågasätter vegetarianerna tror jag dessutom är de som skulle bli mest upprörda om vegetarianerna började ifrågasätta dem.
I samband med att jag har skrivit det här har jag tagit upp ämnet med några personer i min närhet, både vegetarianer och köttätare, för att helt enkelt se om det bara är jag som har lagt märke till detta eller om någon annan har tänkt på det också. Det visade sig att jag inte alls är ensam, både de jag frågade som äter vegetariskt och de jag frågade som äter kött sa att de hade lagt märke till samma sak. Det är ingen vetenskaplig studie men det betyder i alla fall att det inte bara är jag som har tänkt på det. Alltså att det anses okej för en köttätare att ifrågasätta en vegetarian men inte tvärtom.
Jag undrar såklart varför det är såhär, för vi kan väl ändå enas om att problemet faktiskt finns? Jag har, som ni kanske märker, funderat en del på det här och vad det kan vara för känslor som väcks hos personer som ifrågasätter. Gör de det för att de känner sig hotade? Får de själva dåligt samvete och börjar försvara sig för att de tror att vi vegetarianer ska börja ifrågasätta dem? Är de rädda att bönder och slaktare ska förlora sina jobb eller har de bara svårt för förändringar? Jag undrar verkligen vad det är som gör att vissa bara inte kan stå ut med att alla inte äter samma saker som de själva.
Jag vet att det är många som inte har några problem med att vissa äter kött och andra inte. Jag vet att det finns köttätare som inte kunde bry sig mindre om att vegetarianer inte gör det. Men jag vet också att det finns de som verkligen bryr sig och som inte alls kan acceptera att vissa inte äter kött. Vad jag inte vet är varför de gör som de gör. Jag dömer dem inte, jag ifrågasätter bara deras attityd till personer som inte delar deras åsikter. Varför känner vissa att de måste få över “motståndaren” till sin sida till och med när det handlar om något så obetydligt som om man äter kött eller inte. Kan vi inte bara acceptera att alla gör egna val som ibland, men inte alltid, behöver ifrågasättas.
Om
Nora Pryssander
Då: Lantis med storstadsdrömmar. Jag växte upp på landet, det var såklart mysigt men jag längtade till stan, till shoppinggatorna, sevärdheterna och tempot.
Nu: Stadsbo med drömmar om att resa jorden runt. Jag har bott i stan i några år och ska nu flytta till Göteborg och börja på gymnasiet. Men jag tänker hela tiden på framtiden, på länder jag vill besöka, platser jag vill se och kulturer jag vill ta del av.
Sen: Världsmedborgare med engagemang för ett grönare samhälle. I framtiden vill jag både bo och jobba utomlands, med politik och globala frågor som klimatet och mänskliga rättigheter eller som journalist, ambassadör eller kanske med musik? Vad jag vill göra i framtiden är fortfarande oklart och mina planer ändras hela tiden. Se världen är det enda jag är säker på att jag vill göra.
Motto: Ta varje chans du får och tacka aldrig nej till en möjlighet.
