Poesi: När kroppen tar spjärn

det är smärtsamt men
vi har alla gått sönder, krackelerat, någon gång
det är bara så ljuset kommer in i oss igen
kvasarer består av glödhet gas som återfinns i galaxernas centrum;
de gaserna är miljontals grader varma vilket ju gör att kvasarer är bland
de mest kraftfulla lysande objekten i universum

vad är motsatsen till mörkret som konturerar auran
är det kroppen som motsäger sig att bli suddig i konturerna?
vad är motsatsen till tomrummet som skrymmer sikten

jag vill verkligen försöka beskriva helrummet när du ser på mig:
som att ditt blickfång är den enda platsen i världen att vara
hur mina händer jämt känns ohållna
och mitt hjärta oslaget inslaget i sin kammare
det sitter och tronar på toppen av slaktade flyktimpulser; en snart utdöd impuls
du rymmer mig i handflatan, det är som att
som att alla beröringar innan har strandsatt mig i väntan på din
som att alla jag mött innan varit en övning bara
som att hjärtat aldrig menat att slå i onödan

drivkraft; lust
lust; kraft
kraftlust; driv

jag vill viska dikter med din doft på min andedräkt
leva i an- an- andetaget
med sammandraget i mellangärdet
och jag vill hinna dö innan
levnaden blir leda

kvasarer uppstår när ett enormt svart hål i mitten av en galax slukar materia.
på sin väg ned i det svarta hålet värms materian upp till flera biljoner grader
och lyser starkare än nästan allt annat mätbart. det är som den längtade kollisionen
i att älska den som ger hela sig själv; att bli allomfattande
omsluten och slukad

jag ser dig se mig
du ser mig, du säger det.
jag önskar förbli. jag önskar förbli
förbli skärskådad. inte av någon annan än av dig; pupill kommer
av franskans "liten docka" för att om en ser någon
djupt i ögonen så ser man en liten reflektion av sig själv där i
viet