Poesi: det blev ju en grav
det blev ju en grav
när jag grävde upp det gamla
ska jag lägga mej ner och vila nu?
eller fortsätta vandra?
magen är min hand
med den ska jag känna mej fram
begraver mej i minnen
och försvinner där ibland
vinden ska ju blåsa
annars finns den ju inte
är det inte ironiskt att minnen
är något vi glömmer?
gräver en grop i skallen
kryper ner där och drömmer
