Poesi: Dyk

Beskriv ljudet
av mjuk hud mot mjuk hud
fett mot fett
slemhinna mot slemhinna
muskler och väta
döda hudcellers hårda kant

bastun är ett öppet rum
där gränsen lämnats
bland naken hud
kvinnor män och du
i värmen blir vi till människor
med öppna armar, föds på nytt
i havet, föder barn i kaklet
tvättar rent dom döda
dom vilar på bänken
vart du än kommer ifrån
ö eller fastland

vår andakt
klär kalla fötter mot bar betong
begravningsprocessionen av
54,39 meter förspel
hon lapar svetten med sin tunga
och kroppens fjun reser
vidgar och trängs

havets slut och himmelens början
går inte att urskilja
sväljs av en svart massa
hennes händer som ett handtag
ett pärlband runt din hals
det är något som värker

när döden är nära
känns allt litet mer

och fittan eroderar
skärs upp på en havstulpan

håll huvudet under vattnet
och räkna till tio
du har varit så törstig
räkna till tre
drick saltet fast det bränns:

havet skall läka dig
när det fyller dina lungor

värmen är där hon omsluter dig
på alla sidor och brister
droppar, att omfamna yrseln

svettens rand, droppar
smälter ned genom bänkbrädorna
droppar, på kakelgolvet
hennes avtryck
när allt annat avdunstat
återstår bara salt

Beskriv ljudet
av din andedräkt i mitt öra
det låter som havet