Poesi: Jag är bara poet när jag drömmer

jag ställer mig i vatten
vintertid, jag är socker

svala händer, panik
ringer, de svarar
du är skam

rosorna växer in genom
springan i fönstret
(det finns ingen chans
att jag tar mig ut där)

okrossbart tvivel, andetag
i snö, i tid
vila i min famn kära
jag går sönder i
uppvakningsögonblicket

det går inte att läka en kropp
som aldrig varit trasig
illusion, ett matschema
som vita väggar

jag slog mitt huvud i väggen,
både värdigheten och kraniet sprack
tankesubstans på plastgolv

vintertid, jag suktar bara efter tystnad
det finns ingen verklighet