
Poesi: Jag är eld
Allt det tragiska staplas på hög
ensamma steg på grusvägen
minnena av allt som slagits sönder
i mina händer bär jag glasskärvor
likt smycken bär jag sorgen
i mina ådror rinner blod
från alla som överlevt
det som ingen borde upplevt
minnen speglas suddigt och skevt
blanda mina tankar i vinden
en dag är jag hel igen
ska storma mot er som skadat
bränna de som brännmärkt
likt aska strör jag ilskan
jag ska växa högre än allt
bära mina trauman i ryggmärgen
stolt rakryggad ska jag låta karma
förinta det fula fantasimonster
du planterat innanför mina revben
jag är så mycket starkare än de
som försökt förstöra mig
kommer inte ur
askan i elden
jag är eld
akta dig