
Poesi: Lila penséer
jag hälsar på dig på ett sätt folk brukar hälsa på nån man är mer än vän med
när jag hälsar på dig där du bor
frukt i klasar från ica nära bomben
gult klistrigt godis från kiosken
du säger
jag känner mig aldrig så rik som när jag säger behåll växeln
på perrongen flimrar lamporna, du tänder en cigg
teoretiskt sett borde jag bli avundsjuk på den
tänk att kunna glöda in i döden
vi är varandras lyktor längs linjer
när vi kliver av ligger godiset och frukten kvar på sätet bredvid
glömmer det i samma sekund du säger titta
pekar på lägenheten med balkongen på sjätte våningen
mjölkvit, söderläge, klättrande tomatplantor på spaljéer, blomlåda med lila penséer
den är din i sex månader till
i vad som nu känns som en evighet
längre fram, en annan helg
vi åker längs E16
missar avfarter, plockar lupiner i vägkanten
regnstänk på glasögonen som påminner om swarovski
slår följe längs vägar du aldrig behövt google maps:a
äter glass på samma kafé som mina barndomssomrar
slumrar till och när vi stannar för att sträcka på benen
placerar händer i trädklykor, försöker greppa, försöker klättra
ramlar nästan ner i diken med kvicksands aura