Poesi: Numerologiskt känslodobbel

På baren, spelar yahtzee
(när blev ölen här så dyr?)
Jag bekänner för mitt sällskap
mina numerologiska inklinationer
Jag är en präst som spelar tärning
med en dansk lager bredvid
och hon skrattar åt mig
men numren säger
allt jag behöver veta
(om hennes själ)
Hon dricker sin tredje öl
med all numerologisk innebörd
jag min sjunde, med detsamma
Alla rader i
min kolumn är fyllda
hon har en ruta kvar
ett slag, en tärning
På bordet visar sig
ettan, men också
sexan
den tudelade tärningen skriker
numerologiska innebörden blir
pinsamt uppenbar
tills att hon säger
"en sexa"
arton på chans
hon förlorar
med en poäng
men jag vet
Det är så lätt att säga:
det finns en etta där
ettan gör oss alldeles lika
Men det är inte
(inte egentligen)
så lätt att säga
för man vill vinna
men mer för att
man inte vill påpeka
sådant andra inte ser