Poesi: Peripeti

om vi dör samtidigt
låter blodet flyta ut över brustna andetag

punkterade lungor sprider solskenet,
ljuset som trots allt fanns djupt därinne

gömt i askan av alla tidigare jag
död och begraven i samma kropp som är jag idag

allting väntar, vibrerar, skakar, pulserar
nattfjärilar ser oss när vi vadar genom såren

låter fingrarna spela över ljuskänsliga skal
huden är tunn och ådrorna lyser

för marelden lever, den brinner i oss nu
en kort stund, tar ett sista farväl

vi är ett med floderna på världskartan
du är jorden och marken, vi är gräspollen

på samma sekund,
bort från tanke och handling

att flyta ut med evigheten, bort från kokongen,
allt

för att slippa

en del av det förgångna