Poesi: Publicering 1

Varje dag anländer i ett grönt skimmer.
Fotosyntes väcker mina växter och ljuset mig.
Läser tuggar och dricker
Vargens vårar
Sträcker, når mig, andas igenom rummets luft.

Lyfter vapen,
puls, muskler, ljud: aldrig våld.

Vid halvt dussin vänder durkslaget
att äta
Har växter själar?
Rinnande vatten till notblad, rena ostädade
drömfångare

Kastar, sprider ut vårt nät
Röd kväll med er, fler.
Tankar tankar
Formar, förtär
Kämpar samlas
Byter lovar

Själv bland orange fasader
Puls under ytan
Inte uttryck, intryck
Överväger omväg

Sex vattenglas, sju telefonsamtal

Sjunker
Släppa
Tappar
Landat

I sömnens sömmar
Torkar efter årtiondens regn
Mötta utan paraply
Runnit längs mitt skelett
Stygn sipprar genomsura över min axel
Genomsyrar mitt skyddsmembran

Mina nätter vetter utåt
Dråp av dygn
Ångestångor genomgås
Skalar av mig gammalt dun
Äldre eldars aska
Vad är opakt?
Vad fångar ljuset

När jag skakar av
Glänser det som rensats bort
Eller vad lämnas naket?

Varje dag lämnar oss utan förvarning
Utan upprättelse
Skär ut sitt blad ur boken
Lämnar den komplett
För gångna dagar är
De lösa papprena
Du fångar dem aldrig
Lämna, lämna dem
Deras flagnande
Bläckets fläckar
Är hur
fortsättningen får plats

Ur hopdragna nät
Rycks fångade drömmar
Vart rent rep läggs rät
Det tänkta, det förtärda, det lovade
Sticker ut under filtar och täcken

Mig vaken, jag snubblade
Bredvid min säng ligger dimman tjock och silverblå
Kan inte se golvet längre
Hur djupt
Hur långt ner
Tillbaka

Varje dag anländer i ett grönt skimmer
Fotosyntes väcker mina växter och ljuset mig
Läser och dricker, vargens vårar
Sträcker, når mig