Poesi: Mo Wiklund Publicering 4

Flykt
Jag har alltid velat vara den första
Som när jag hoppar högt uppifrån
Bärs av vinden

(utan titel)
Varje människa
Har sin egen horisont
Är bortom andras
Och sin egen

Otid
Endera dagen kommer vi
Att fastna i tidens torkande lim
En av våra tankar kristalliseras
I sin frihetskamp
För i otid är tid stilla
Och i tid otid stel
Så möts de aldrig
Trots att de upptar samma rum

Om du vill från tid till otid dö
Dina sinnen kan förmodligen
Intet uppfatta

Brandväg
Brandväg bär mig
Elden skär mig
Jag vill brinna
ej försvinna
Va en flamma
Liv anamma
Dunsta tårar
Väcka vårar
Rötter bränna
Ord benämna
Jorden lämna
Solen rämna