Poesi: Resedagbok

RESEDAGBOK

Iväg
Fält i gult
På rälsen

Jag tror vi ses

MÖRKT

mörkt och kallt. Gråhet skiner igenom
kroppen, bortkopplad eller död

någonstans i ensamheten, rummet rör sig
ingen annan syns. Kroppen kallnar

finns något därinne, någonstans
märks knappt. Vet inte riktigt
litet och ensamt
också bortkopplat

klarar inte det grå. Snart så lär det dö och då kallnar kroppen helt

MÄNSKOR I VÄRLDEN

Den nätta havsbrisen
och den mörka, mörka himmel.
skrattet
Vi få
Lyser
Ljus i fönstren,
brun fasad
Mänskor i världen.